Färöarna blev Island
När eleverna i klass 8B3 från Råsslaskolan, skulle flyga till Färöarna hamnade de på - Island. Dessutom efter stor dramatik:- Faktum är att det var sån turbulens och kastvindar över flygplatsen på Färöarna, att flygkapten inte vågade landa utan flög vidare till Island, berättar läraren Gunnar Hansson.
Hemma på Råsslaskolan igen efter flygdramatiken och resan till Färöarna är klass 8B3. Här ses några av deltagarna från vänster Louise Sund, Louise Sandin, Emma Bygdén, läraren Gunnar Hansson och Tarro Leth. Foto: Anita Kjellberg (011-200 462) anita.kjellberg@folkbladet.se
Foto:
- Men det var lite nervöst i samband med första misslyckade landningsförsöket på Färöarna, inte minst bland de 10-talet elever som flög för första gången i sina liv. Och det här var säkert en flygresa som både dom och alla vi andra aldrig kommer att glömma...
- Många upplevde också tiden på Island som spännande, eftersom vi fick åka en tur på ön och se lite av den isländska naturen med geisrar och annat.
Resan skedde i början av september och totalt var det 28 elever och tre lärare, som flög från Kastrup till Färöarna, men hamnade på Island.
<B>+ Men vad skulle ni till Färöarna att göra?</B>
- Det var ingen vanlig skolresa, utan ett led i ett nordiskt utbyte för Norrköpings vänorter och därför fick vi resan betald av Norrköpings kommun, berättar Gunnar Hansson.
- På Färöarna träffade vi en lokal skolklass från orten Klaksvik, som med sina 5.000 invånare var ungefär lika stor som Krokek, och dessutom kom det en klass med elever från Danmark också. Och om jag förstått det hela rätt kommer nästa års vänortsträff att bli i Tammerfors och året därpå, 2007, i Norrköping.
<B>+ Vad gjorde ni då på Färöarna?</B>
- Vi gjorde båtutflykter, bussutflykter, fiskade och var även på en rockkonsert, berättar eleven Tarro Leth, som däremot var lite besviken på umgänget med de andra skoleleverna:
- Det var lättare för ungdomarna från Danmark att få kontakt med eleverna i Klaksvik eftersom de läste danska i skolan, men inte var så där jätteduktiga på engelska. Men lite kontakt med de andra ungdomarna fick vi.
- Och så är vi lite besvikna på att vi inte fick smaka på valkött och lunnefågel, som vi trodde var Färöarnas specialmat, säger Louise Lund, men det blev mest kyckling och potatischips istället.
<span class=Rub1>Stor styrs från liten</span>
<span class=Ing>KROKEK<B>
Det stora förbundet Sveriges Småbrukare, med 6.500 medlemmar, styrs från lilla Krokeks gård. Det kan man nog med fog påstå, eftersom Åke Karlsson på Krokeks gård är förbundsordförande och hans fru Inger sköter förbundets expedition från ett rum bredvid köket.</span></B>
- Jag är inne på nionde året som ordförande och det har stundtals varit mycket kämpigt, säger Åke Karlsson. Men på senare tid har jag börjat känna en viss medvind mot politiker och byråkrater i vissa viktiga frågor för våra medlemmar.
- Många politiker har ju tyckt att "stort är bra" inom lantbruket medan vi hävdat att "smått är bättre" och att vi exempelvis måste få möjlighet till lokala slakterier runt om i landet och möjlighet att förädla produkterna lokalt.
- Och på senare tid har jag som sagt känt en viss medvind och personligen har jag redan byggt ett slakteri på gården och hoppas nu få klartecken för användning framöver, precis som många andra småbrukare. Just nu ligger bollen hos livsmedelsverket och blir det bara klartecken därifrån hoppas jag att mitt eget och många andras planer på egna slakterier blir verkligen redan under nästa år.
- Dels för att säkra och öka sysselsättningen bland småbrukarna och dels försöka bromsa skräckexempel, som våran köttimport från Brasilien, där man på kort tid fällt 23.000 kvadratmeter regnskog för att få utrymme för sina betesdjur med mera. När man hör sånt känner man verkligen att något är helt fel, tycker Åke Karlsson.
- Men nu verkar det som småskalig livsmedelsproduktion är på gång att kunna etableras i Sverige med slakterier och förädling och då känns det som vi är på rätt väg.
<span class=Rub1>Vad in i vassen...?</span>
<span class=Ing>KROKEK<B>
De har inte en mack ihop, men väl en - vassklippningsmaskin!
Det handlar om förre flygkaptenen Hans Nyman, pensionerade sjöstyrmannen Dag Ringström och datakonsulten Kenneth Lohiniva i Krokek, som nyligen bildade företaget VKSR.</span></B>
- Och det är inte bara en vassklippningsmaskin, utan den kan även gräva både på land och i vattnet och renovera stränder, tillägger Dag Ringström, och maskinens egentliga namn är en redskapsbärare.
Varför då denna storsatsning på cirka en halv miljon kronor?
- Det började med att vi själva ville klippa bort vassen i Bråviken framför våra tomter och först fick vi hjälp av en liknande maskin från Nyköping, berättar Dag Ringström. Men sedan började vi diskutera om vi inte själva skulle köpa in en sån här maskin för att både göra fint till oss själva och även ta uppdrag av andra och på den vägen är det.
Har ni fått några uppdrag än?
- Ja, vi har bland annat varit i Askersund, Falerum och Stallarholmen och bland annat rensat upp i dammar, så vi hoppas även på uppdrag från golfbanor framöver, där det finns en del dammar som troligen behöver rustas upp och rensas.
Hur långt ner klipper ni bort vassen?
- Den kan klippas bort 60 centimeter under vattenytan och sedan brukar det ta ett bra tag innan vassen kommer tillbaka igen.
Är den svårkörd?
- Nej, inte när man väl kan den, säger Hans Nyman. Men i början går det lite i zick zack, när man börjar använda den joystick som man styr maskinen med. Men när man väl kommer underfund med funktionerna är det bara att köra och den går lika bra på land som i vattnet.