Anna Odells konstverk har inte bara förändrat synen på tvångsåtgärder inom psykiatrin utan också gjort att tvångsvården på vissa håll har minskat. Det berättade Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på Sveriges kommuner och landsting, i SVT:s program ”Skandal” i fjol.
Fem år tidigare kritiserades Anna Odell hårt för att missbruka samhällets resurser efter att hon, för sitt konstverk, iscensatt en psykos på Liljeholmsbron. Polisen hade då fört henne till St Görans sjukhus där hon lades i bältessäng.
Odell visste vad hon gjorde. Några år tidigare hade hon varit med om precis samma sak, den gången var hon sjuk på riktigt.
– Under rättegången visade det sig att ingen ur personalen som var där ens trodde att jag försökte skada någon, eller tyckte att jag var våldsam. Jag spelade rädd, säger Anna Odell i dag.
– Våldsamt motstånd, som jag dömdes för, handlar inte om våld, det handlar bara om motstånd. Hade jag använt våld hade jag dömts för våld mot tjänsteman eller misshandel.
Storvuxna och våldsamma män är svåra att bälteslägga, konstaterar Odell som refererar till undersökningar om tvångsvård.
– Det vågar man inte. De som man bälteslägger är de unga tjejerna. Någonstans tänker jag att man har bilden av den gamla hysterikan, de man använder bälte mot är de som mest av allt är rädda. (TT)