Mycket folk samlades framför Kristinaskolan för att se skulturgruppen Reflektion över tidens närvaro avtäckas i närvaro av konstnären Maria Miesenberger.
Tre blanka nallar av rostfritt stål balanserar på huvudet ovanför en bas av svensk svart granit.
Miljonskulpturen är en gåva till Norrköping från modevaruhuset Sterns arvingar, Thomas och Catharina Berman. Thomas Berman vill hedra sin far, kulturpersonligheten Nils Berman, som recenserade böcker i både Folkbladet och NT, och sin morfar Mauritz Stern som kom som fattig invandrare från den ryska delen av Polen och tillsammans med sin bror grundade modevaruhuset Sterns i Norrköping 1913.
– Det känns fint, säger Thoman Berman om att äntligen se skulpturgruppen på plats efter fyra års planering.
– Jag tycker att de är fantastiskt fina, säger han om Maria Miesenbergers nallar.
– Det är så mycket mer än att det är en makalöst häftig gåva som vi tar emot. Det här är också ett monument över vår tid som väcker tankar och knyter an till vad vi faktiskt behöver reflektera över i dag, sa Konstmuseets chef Helena Persson och talade om att stanna upp och fundera på vem man är och hur allting hänger ihop.
– Sterns historia är en storslagen historia som handlar mycket om hur man kan komma till en plats och bidra med erfarenheter från helt andra kulturer, sa hon.
– Äntligen! sa kommunfullmäktiges ordförande Louise Malmström (S) när hon invigde skulpturgruppen.
– Vi kan spegla oss själva i nallarna, för de är som stora speglar som reflekterar ljuset och mörkret omkring oss. Vi kan se oss själva, och vår förändring genom livet och vi kan se de förändringar vår tid går igenom och vårt samhälle går igenom. Kanske kan de hjälpa oss att vara mer öppna till hjärta och sinne att ta emot det som livet för med sig, sa Maria Miesenberger.
– Det känns jättebra, sa hon om att efter över 1,5 års arbete se nallarna på plats.
– Nu ska de leva sitt liv här. Det är häftigt att se också att det är så många människor här, och så finns de alla i nallarna, de speglas in där. Alla finns med inne i verket.
– De ser väldigt härliga ut. Jag tror att de kommer att passa bra här, sa Oskar Persson, 22, som stod bland åhörarna.
Han har som liten gått på Kulturskolan här och passerat den då ödsliga gården, med bara lite buskar på.
– Det var en ganska obehaglig plats. Nu känns det skönt med lite kramvänliga teddybjörnar i stället, sa han.