Besökarna möts av björkstammar och en grusad rundel där man får ta del av nyckelverket i utställningen, en VR-installation där man i en iscensatt 360-gradersbild ser dagens moderna människor stå framför äldre byggnader på Skansen, med en häst och getter.
– De är statister i det historiska migrationsdramat mellan stad och land, säger Nikolina Ställborn.
VR-verket kom till när Nikolina Ställborn blev inbjuden att vara med på en utställning som hette "Children of the children of the revolution" på Färgfabriken för två år sedan.
– Jag blev ditbjuden dels för att jag är konstnär, men också för att mina föräldrar var gröna vågen-föräldrar, som flydde från stan och skulle skapa en annan typ av livsmöjlighet.
– Jag tittade närmare på den där migrationen. Utifrån ett historiskt perspektiv är det något som pågår om och om igen, på olika sätt.
I dag bor Nikolina Ställborn, 47, i Stockholm, men hon har vuxit upp utanför Åsele i södra Lappland. Föräldrarnas romantiska dröm om något bättre var inte oproblematisk, könsrollerna var stereotypa och livet mitt i skogen inte helt lätt, med den distans föräldrarna höll till övriga samhället.
Föräldrarna gjorde en pastischbild, där de, allvarliga, ställde upp sig utanför huset med häst och barn, som man gjorde på gamla fotografier. Den bilden finns inte kvar, men det är den som inspirerat till VR-installationen.
Utifrån VR-verket har de övriga verken kommit till. Ställborn har målat färgerna i skogen, det skärade starka gröna, vita och det kolsvarta som också finns i den gröna skalan.
Det blev ett lite vilt måleri, och landskap, säger hon, men då föräldrarna ville bryta mot normer bröt hon också mot landskapsnormerna, vilket ledde till kamouflagemönster, en militärisk ordning, med koppling till föräldrarnas hårda regler.
I kamouflagemönstret kan man också se ett flygperspektiv på skogen, med olika fält i olika färger.
– Det är där skogsbruket är i dag, det är därför de har så stora problem. Det ska bli spännande att se vad som händer i skogsbruket när man måste tänka på torka och bränder och att man måste samplantera växter.
I utställningen bearbetar hon inte sin barndom i psykologisk mening, säger hon, utan det är ett sätt att visuellt förhålla sig till uppväxten, och ta med den i sin egen berättelse. Tidigare har hon sett det som för privat och personligt.
Utställningen pågår från den 8 till 23 februari.