När kongressen började hette organisationen SKL - Sveriges kommuner och landsting. Men landstingen har så att säga tagit slut och därför beslutade kongressombuden efter 10 minuters möte att byta namn till SKR  där "R" står för regioner. 

Innan ordföranden Anders Knape (M) steg upp på scenen för att öppningstala så fick ombuden några musikaliska puffar och antydningar om vad som förväntades av dem. 

Folkungaskolans Musikgymnasium inledde kongressen med Lalehs sköna sång En stund på jorden och fortsatte med Hasse och Tages underfundiga sång om behovet av att vara modig på ett klokt sätt. De skönsjungande ungdomarna avlöstes av den etablerade artisten Louise Hoffsten som bjöd på två fina låtar. Hon inledde med "Komposten"; en sång som kan tolkas som en uppmaning att kasta en massa gamla idéer och tänkande just i komposten för att de där ska multna ner och ge underlag för nya idéer och tankar. Som andra nummer bjöd hon på sin redan klassiska hitlåt om att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen. 

Jag vet inte i vad mån ledningen för kommun- och regionorganisationen hade varit inblandad i artisternas låtlistor. Hur som helst så kändes den musikaliska repertoaren väl anpassad med ordföranden Anders Knapes inledningstal. Knape la inte många fingrar emellan när han drog upp stridslinjen gentemot statens klåfingrighet. Han vill se stora förändringar framöver. Framförallt vill han att staten avbryter sitt "tillbakadragande" från att finansiera stora delar av sin politik. Att staten och kommunerna/regionerna bråkar om pengar och styrning är för all del inte något ovanligt.  Den konflikten är en klassiker. Konflikten ligger liksom inbyggd i systemet: Staten bestämmer och kommunerna/regionerna utför och betalar. Staten skickar visserligen med stora mängder statsbidrag för att bidra till finansieringen av den politik man beslutat om i regering och riksdag. Men lejonparten av  de statliga pålagorna tynger de kommunala och regionala budgetarna.  

Det som framförallt stör och irriterar på kommunnivån är statlig detaljstyrning. Enligt Anders Knape har statens detaljregleringsiver "stigit över alla breddar" den senaste tiden. "Att staten säger vad vi ska göra är naturligtvis helt i sin ordning. Men när de i ökad utsträckning också ska tala om hur vi ska göra det; då måste vi säga ifrån med kraft", sa Anders Knape. 

Det är lätt att sympatisera med Anders Knapes kommunala hållning. Den allmänna visdomen är att när staten ska styra och genomföra saker och ting så blir det ofta dyrare, krångligare och inte så sällan sämre.

Enligt Anders Knape motsvaras pressen från staten å ena sidan av ökade välfärdsförväntningar från medborgarna å den andra sidan. Allt fler äldre, allt fler barn och "1, 3 miljoner invandrare under de senaste tio åren kräver gigantiska investeringar med påföljande driftskostnader för kommuner och regioner. Och medan försörjningsstöden sticker i höjden i många kommuner så drar sig staten tillbaka", sa Anders Knape. 

När debatten väl drog igång så blev det mest rikspolitiska bråk för hela slanten. Vilket i mina ögon är lite märkligt. Och problematiskt. Om nu välfärdens verksamheter har politiska ledningar så borde de ju kunna bjuda på en välfärdspolitisk debatt som inte bara är ett eko av rikspolitiken. Det skulle behövas mer mod. För välfärdens skull.