Kolmårdsbranten i Norrköpings kommun har länge varit i centrum inom svensk stenåldersarkeologi. För cirka 100 år sedan genomförde folkskoleläraren Torsten Engström och geologen Harald Thomasson omfattande inventeringar längs med Kolmårdens sluttning mot Bråviken.
På nivåer mellan 20 och 30 meter över dagens havsnivå hittades fynd av keramik vid Åby, Krokek, Fagervik och Kvarsebo. Yngre stenåldersboplatser, daterade cirka 6 000-3 700 år sedan, vid Kolmårdsbranten är idag klassiska inom svensk arkeologi.
Inför att Ostlänken ska byggas genomförs omfattande arkeologiska utredningar i området kring sträckan tillsammans med Arkeologerna, Statens Historiska Museer.
Det är först nu, i och med projekteringen av Ostlänken på Kolmårdstaket, den platta delen av Kolmården ovanför branterna, som arkeologerna börjar få bättre kunskaper om den äldre stenåldern i området, daterad cirka 12 000–6 000 år sedan. Under den tiden var Kolmården ett skärgårdslandskap i Östersjön, med öar, vilka jägarna besökte med kanot, för att jaga sjöfågel och säl. Ett landskap som förändrades med landhöjningen.
Intill sjön Gullvagnen och kring Böksjön har arkeologer hittat flera platser med fynd från äldre stenålder. Vid Böksjön, 77 meter över dagens havsnivå, men på den tiden inte långt från kusten, har man hittat avslag i kvarts. Det är rester från tillverkning av eggredskap, pilar och skrapor.
– Vi har ju gjort ganska många utredningar under flera år i Kolmården. Det vi har kunnat se är att vi hittar oerhört mycket fler lämningar än vi trodde att vi skulle göra, på ganska många olika ställen, säger Magnus Johansson, projektledare arkeologi, Trafikverket.
Något förvånande har man hittat fynd från bondestenåldern, yngre stenåldern, som keramik, uppe i skogsterrängen, långt bort från havet. På platser där man annars förväntat sig äldre stenålder.
– Utredningen har visat på en kanske annan bild av stenåldern än vi trodde tidigare. Man har befolkat landet mer än vi trodde.
– Att vi hittat så många stenåldersboplatser – det är över hundra boplatser vi hittat i Ostlänkens sträckning, från Järna till Linköping, den stora mängden hade vi inte trott att vi skulle hitta, säger Magnus Johansson.
En stor del av dem finns just i Kolmården.