I Kolmården får alla tro på tomten
- Tomten kommer, tomten kommer.Plötsligt rusar en stor barnaskara åt ett och samma håll. Självaste tomten har nämligen öppnat dörren till sin stuga. Där står han plötsligt, alldeles livs levande, mitt i skogen.- Finns det några snälla barn här, undrar han, Kolmårdens alldeles egen tomte.
Många barn lämnar sina nappar till tomtefar. Dessa nappar delar han sedan ut till tomtenissarna. För den nisse som inte har någon napp när han ska sova måste snutta på en kotte istället. Och det är ju inte så roligt.
Foto:
Det är många som har åkt på den gropiga grusväg som leder fram till tomtens gård. Sista biten får besökarna gå till fots uppför en lång backe, med bara små ljuslyktor som lyser upp i vintermörkret.
Många hundra år
- Pappa, pappa, pappa...
En liten pojke i treårsåldern letar förtvivlat efter pappa när tomten öppnar dörren till sin stuga. Pappa lyfter upp sin son i famnen och från den trygga utsiktspunkten är det lättare att inspektera tomten på liten närmare håll.
Här i skogen har tomten bott i många hundra år, berättar han för barnen. Men det är bara de senaste fem-sex åren som han öppnat sitt hem för nyfikna.
- Vet ni hur gammal jag är? frågar han barnen.
- Näää, säger alla i kör.
- 460 år, berättar han.
Barnen tittar förundrat på honom. Och när han berättar att hans farfar är 600 år och fortfarande lever ser de än mer häpna ut.
- Men farfar får ni inte dra i skägget om ni träffar honom. Han har nämligen tappat sitt skägg eftersom han är så gammal så han har lösskägg. Ser ni en tomte på julafton som har sådant där lösskägg så är det nog min farfar, berättar tomten.
Han visar sedan barnen sitt tomtehem. Tomtemor sitter framför brasan i en gungstol. Utanför huset brinner en stor eld.
- Där brukar vi sitta och äta gröt på kvällarna tillsammans med tomtenissarna, berättar tomtefar.
Nissarna gör julklappar
Tomtenissarna är just nu i verkstaden och tillverkar julklappar till barnen. Många av barnen vill gå till verkstaden med en gång, men tomten berättar att den ligger en mil bort, långt in i skogen. Om man står på en speciell plats, som han sedan visar dem, och kikar så kan man faktiskt se ljusen från verkstaden. Genom en förbindelse som består av ett litet rör i väggen kan man dessutom höra nissarna jobba. Tomten drar ur pluggen till röret och genast hörs det hur någon sågar någonting.
- Det är nissarna som gör gunghästar, berättar tomten.
- Tomtenissarna har faktiskt koll på er året runt. De kollar så ni sköter er. Och så tar de hand om era önskelistor.
Några av barnen räcker över sina önskelistor till tomten. Ebba Karlsson har redan skickat sin till tomten med posten.
- Jag önskar mig ett kort med ett hjärta i, berättar hon.
- Och en björn.
- En riktig, levande björn? undrar Folkbladets utsände i Kolmårdsskogen lite häpet.
- Nä, en tygbjörn så klart, säger Ebba snusförnuftigt.
Självklart. En tygbjörn.
Jagade tupparna
- Cornelius jagade tupparna förut, skvallrar en liten flicka för tomten.
För utanför husknuten finns både höns och en tupp. Där finns också tomtens släde som han har när han åker runt med julklapparna till alla barn. Renarna står däremot och vilar sig i stallet vid verkstaden. De ska göras fina inför resan på julafton.
- Längst fram vid släden brukar Rudolf stå, berättar tomten.
- Honom har vi på tv, säger en liten flicka.
Tomtens budskap
Tomtens budskap till barnen är klart och tydligt. Det är bra att hjälpa till där hemma. För om tomtenissarna behöver hjälpa mamma och pappa att städa hinner de ju inte göra julklappar till barnen. Så om barnen hjälper till får de både gladare föräldrar och julklappar på samma gång.
Däremot är det mindre bra att se för mycket på tv eller sitta för mycket framför datorn tycker tomten och hans nissar. Det kan man få ont i benen av. För benen behöver få röra på sig.
Julens kristna budskap nämns däremot inget om.
Många hus
På tomtens gård finns tomtefars och tomtemors hus, nissarnas sovsalar och så en liten kyrka, där allt är i miniatyr. Här kan nissarna koppla av lite grann efter en jobbig arbetsdag, förklarar tomten. I den här kyrkan sjungs det inte vanliga traditionella psalmer utan sånger som "Hej tomtegubbar, slå i glasen".
Barnen rör sig runt bland de olika sakerna vid tomtens gård och lyssnar andäktigt till tomtens ord. Det är spännande, även om de minsta tröttnar efter en stund. För till och med självaste tomten kan bli lite långtråkig om man är liten och har mycket spring i benen.
När Folkbladets utsända reportageteam lämnar Kolmårdsskogarna möter vi många bilar som har samma mål som vi hade: tomten. En av bilarna stannar. Kvinnan som kör den frågar:
- Är det här vägen till tomten?
- Ja, svarar vi. Det här är vägen till tomten.
Fotnot: Till vardags, när det inte är jul, kallar sig tomten för Håkan Thornell och bor på en gård i Kolmårdsskogen, faktiskt alldeles nära tomtestugan, med fru och barn. Denne Håkan Thornell är lite av en tusenkonstnär och kanske mest känd för sina banderoller med olika budskap som möter trafikanterna längs E4:an.
Så jobbar vi med nyheter