Mest unikt bland årets födslar hittills är nog gorillaungen som föddes i mitten av april. Men Linda vill också lyfta fram den lilla visentkalven som föddes den 7 maj. Visenten är Europas största landlevande djur och tillhör samma släkte som den amerikanska bisonoxen. Pappan heter Skalman och det är hans första kalv.
– Han var lite fundersam till en början så vi höll dem åtskilda ett tag. Men nu vill kalven väldigt gärna gå med sin pappa så han kommer att bli en bra avelstjur, säger Maya Väppling, djurvårdare.
– Det är extra häftigt för arten var utrotad i Europa på 20-talet. Efter första världskriget startades ett återintroduktionssprojekt där man genom de 50 djur som fanns på olika djurparker började att slussa ut djur i det vilda. Det projektet pågår fortfarande, säger Linda.
Exempelvis är Kolmårdsfödda visenten Knock på vägt att slussas ut till frihet i Azerbadjan. Det är en lång process i flera olika steg.
Är det troligt att även den här kalven kan få återintroduceras till frihet?
– Vi hoppas ju det. Det är en av de arter där det finns ett framgångsrikt återintroduktionsprogram, men det är jättesvårt att säga. Det är många som är inblandade och en artkoordinator som bestämmer i slutänden.
Vi lämnar safariparken för att åka till Brådjupet där den sydafrikanska sjöbjörnen Säly blivit mamma.
– Det är världens sötaste! säger Linda som för att varna inför "sötchocken".
Och den lilla kuten är verkligen charmerande där den ligger och busar med sin mamma.
– De föddes i tisdags och vi har inte kunnat se vad det är för kön och därför har vi heller inget namn på den.
I en annan bur bredvid är ettåringarna för sig själva och har "fiskskola".
– Nu ska de lära sig att äta fisk, och det är bra att de får göra det ifred så att inte de vuxna snor maten för dem, säger Linda.
Samtidigt pågår vägning av de vuxna djuren.
– Vi väger dem en gång i veckan för att försäkra oss om att de är sunda. Vi har lärt dem att gå upp och sätta sig på vågen själva, säger Josefin Larsson, djurvårdare.
Efter besöket rör vi oss mot savann och öken. Där har kamelerna fått fyra föl. Filippa Worthén, djurvårdare, tycker att perioden när djuren får ungar är en mysig tid.
– Mammorna bli lite "vaktiga" men låter oss ändå komma nära fölen. De tyr sig till oss och är väldigt nyfikna, säger hon.
Vilka djur är det som låter människor komma nära sina ungar?
– Det beror på om det finns ett förtroende mellan djur och djurvårdare. De djur som vi inte har nära kontakt med blir mer "vaktiga", vilket är helt naturligt, säger Linda.
Aveln i djurparken samordnas av Europeiska djurparksföreningen, EAZA, där en artkoordinator rekommenderar vilka djur som är lämpliga att para med varandra. Djur lånas ut mellan djurparkerna för att man ska få en genetisk variation.
– Sen gäller det att efterlikna djurens naturliga miljö så mycket som möjligt och ge dem rätt förutsättningar för att det ska lyckas, säger Linda.
Finns det plats för allt djur som föds?
– Nej. Hos våra hovdjur, som dovhjortar och antiloper, föds det ibland fler ungar än vad det finns plats för. Därför avlivar vi ibland djur, men då kan vi ge köttet till våra rovdjur i parken. Det är ju något som sker dagligen i naturen.
– Den perfekta nivån går inte att få på aveln, utan för att arten ska överleva måste vi ha ett överskott. Det handlar om den genetiska vitaliteten, säger Linda.