Många ville vara med när en över 130 år gammal bok släpptes på Linköpings slott.
Charles Emil Hagdahl föddes i Linköping 1809. 70 år senare gav Hagdahl ut boken ”Kok-Konsten som vetenskap och konst”. Verner von Heidenstam recenserade bokens andra upplaga som kom 1890. ”Vad Goethe är för tyskarnas diktkonst är Hagdahl för vår kokkonst”, skrev den berömde författaren och fortsatte ”Hagdahl är en filosof som ser hela mänsklighetens historia genom handtaget på ett grytlock”.
I början av december i år släppte Hagdahlsakademin i samarbete med Carlsson Bokförlag en nyutgåva av Charles Emil Hagdahls bastanta och av många omtalat banbrytande kokbok. I den över 1000 sidor tjocka boken finns mängder med – för nutida människor – ibland exotiska och detaljerade recept. Men Hagdahls kokbok var så mycket mer. Dels var boken rikt illustrerad med vackra teckningar och instruktioner; vilket var en stor nyhet i dessa sammanhang. Dels och kanske framförallt för att Hagdahls bok var pepprad med näringsfysiologiska råd och tips, återkommande maningar och renlighet och med mängder av texter om till exempel sådant som matsedelns betydelse och ölets plats på matbordet.
I ett av nyutgåvans förord skriver landshövding Elisabeth Nilsson att Hagdahls ”insikt om värdet av att äta rätt och gott kan ännu i våra dagar betraktas som modern.”
Elisabeth Nilsson är genom sitt landshövdingeskap ordförande i Hagdahlsakademin. Till Folkbladet säger hon att sammankomsterna i Akademin är mycket givande och intressanta.
– Ledamöterna representerar stora delar av Östergötlands breda kulturliv. Akademin är därmed som ett slags spegel av Charles Emil Hagdahls stora och vida samhällsintressen, sa landshövdingen.
Viveka Adelswärd är professor vid Linköpings universitet och sitter vid tallrik nummer 2 i Hagdahlsakademin. Adelswärd är redaktör till den nyutgåva som presenterades på slottet. Under boksläppet fanns möjlighet att köpa kokboken till ett specialpris. Många passade på att få med sig ett exemplar av den vackra boken hem och Viveka Adelswärd fick signera flitigt.
Konsthistorikern Stefan Hammenbeck har skrivit ett av bokens förord där Charles Emil Hagdahls breda intressen skildras. Hagdahl var ”läkare, ivrare för reformer i lantbruksfrågor och för en humanare fångvård samt stiftare av Linköpings stads museum för skön konst, ” skriver Hammenbeck. Allt detta överskuggas dock numera och i vår tid helt av hans varumärke som kokboksförfattare, sa Stefan Hammenbeck till publiken som samlats på Slottet. Han rekommenderade så här i julnära tider den hugade att prova Hagdahls på Lutfisk med kapris och oliver. Eller varför inte ge sig på att brygga julöl enligt den gamla kokbokens recept?
I en inledande text om Öl skriver Hagdahl 1879 att ”Öl brukas numera icke vid finare middagar men ”en famille”och vid små sällskap förekommer det ofta.” Han förordar öl med humle eftersom det är ”humlen som gifver ölet sin vällukt och sina nervstärkande egenskaper.”
På Linköpings slott denna dag fanns även den senast invalde ledamot i Hagdahlsakademin. Agronom Magnus Gröntoft sitter vid tallrik nummer 14. Han berättade för Folkbladet att det i mars månad nästa år släpps ännu en bok med östgötsk mathistoria och med koppling till Linköpings slott.
Det är Biskop Brasks mathållning på Slottet under tidigt 1500-tal som står i centrum för den nya boken som kommer på Atlantis förlag. I boken återges biskopens ”Hushållspraktika” och tretton forskare från olika discipliner medverkar med var sitt kapitel som har bäring på Brasks måltider.