Sirpa har bott i Klockaretorpet i tre år och hon tycker det är trist att Klockaretorpet framställs som ett otryggt område att bo i.
– Jag är inte rädda att gå här på kvällarna, tidigare bodde jag i Haga och då var jag rädd. Om jag träffar på några grabbar här på kvällen så säger jag bara till dem att de ska gå hem och lägga sig så de orkar upp till skolan.
Hon och väninnan Kirsi, som bott i Klockaretorpet sedan 1986, brukar ta promenader på kvällarna med sina hundar. Kirsi har tidigare jobbat på Klockaretorpsskolan och tycker att området fått oförtjänt dåligt rykte.
– Som rånen senaste tiden, det var ju ingen härifrån. Grabbarna som bor här lyssnar på oss, de är hjälpsamma, det är bara att prata med dem så förstår man att de är jättegulliga, säger Kirsi.
Sirpa som flyttade från Finland till Norrköping tycker inte att det är någon skillnad på ungdomen nu och förr.
– Förr var det alkohol och i Helsingfors var det marijuana och LSD, det har alltid funnits alkohol och droger. Jag tror folk har fördomar mot grabbarna, men man kan prata med dem och behöver inte skälla ut dem, de är som vi var när vi var unga.
Kirsi och Sirpa, som av grabbarna i Klocket, kallas "Muminmammorna" tycker att det borde finnas något mer för de unga i Klockaretorpet att göra på kvällarna.
– Det behövs typ ett café som är öppet till 22 där de kan samlas, fika, prata och lyssna på musik, säger Sirpa.
– Ja, och ett närlivs, nu finns det ju ingenting sånt här, säger Kirsi.