De jobbar för livet i Kimstad
Här finns Sverige största utedass. Här finns en hembygdsförening som bara är 10 år gammal men redan har ont om plats. Naturligtvis finns en massa annat fint just här, men vi hamnade praktiskt taget i knä på Kimstad Hembygdsförening. Kom till fikat i solen.
Åke Rosdahl sliter ut det gamla dasset i Klockargården. Praktiskt byggjobb.
Foto:
I går var det kolossalt påtagligt praktiskt. Ner med bräder som det gått husbock i, ut med fjölarna som en gång hörde till Klockargårdens dass. Här behövs förråd och ännu mer förråd.
- Ändå har jag massor i en flygel hemma, säger föreningens ordförande Per Andersson. Vi får saker att ta hand om och en del kräver stor plats.
Massor av ideellt arbete utgår från de medlemmar vi mötte.
- Vi brukar vara fler, men nu är det ju semestertid, säger Per Andersson. Men hela föreningen har sådär 180 medlemmar.
Som har en livlig verksamhet förstår man.
Får in pengar
Lotterier, föreläsningar, jul- och andra fester, man gör intervjuer och dokumentationer, resor förstås. Så gör dom smör och säljer. Allt som ger lite överskott så att jobbet kan fortsätta. Jobbet att hålla Kimstad och dess historia vid liv.
- En viktig del är att kunna berätta för barnen om hur det var förr och jag tycker att många av dom är både intresserade och pålästa, säger Per Andersson. Så jag tycker det verkar som både barn och vuxna har ett större intresse för sin hembygd nuförtiden.
Pärmarnas antal växer, urklipp samlas, gamla kort och annat lämnas till föreningen.
De här gentlemännen påminner varandra om hur det var förr, de flesta har gemensamma minnen från barndomen. Då när Kimstad hade flera skolor, nio affärer, hotell, café, mejeriet, bio, IOGT-logen, järnvägen och tåget som stannade på fyra ställen.
Nya fynd hela tiden
- Fast på lördan när vi var på dans i Linghem då gick bara snälltåget som inte stannade här. Men då ringde vi in till SJ i Norrköping och sa att dom måste stanna där så vi kom hem och det gick bra, berättar Per.
Så pratar dom om utgrävningarna vid Munkeboda när det stora gravfältet upptäcktes. Där gjordes fynd hela tiden. Mynt, spikar, skärvor.
- Det verkade så löjligt när dom kom med sina penslar, vi hade ju jobbat med spadar där, men oj vad vi fick lära oss och så intressant det var!
Det allra finaste fyndet gjordes tidigare, redan 1818 vid Kimstad kvarn. Då hittades Motalaspännet som det kallas, ett fantastiskt guldarbete, 19 cm i diameter, besatt med ädla stenar, men det är förstås i Stockholm nu. Nuförtiden får man själv se till att eventuella fynd registreras och tas om hand och det kan bli dyrt.
Kyrkan äger hembygdsgården som alltså förr var klockargård. Det stora dasset tvärs över vägen då? Jo, det hör till gamla skolan som nu är privatbostäder. Dasset är ett ruckel, men man ser att det en gång var ett fint byggt hus. Några fjölar kan man se i mörkret. Det var flicksidan. Pojkarna hade dessutom en ränna och det fanns de som stod på varandras axlar för att kika in genom en öppen del av väggen, till den andra sidan... Gubbarna berättar och skrockar.
<b>+ Det bästa med Kimstad i dag? </b>
- Det bästa är att vi trivs så bra, säger Per. Och att vi har så mycket samlad yrkeskunskap här. Men också att vi nog ska få en pendeltågstation och då gör vi det möjligt för många fler att bosätta sig här. Det finns utvecklilngsmöjligheter här och det måste vi ta till vara!
Så jobbar vi med nyheter