Thore Skogman avled på söndagen på Gävle sjukhus efter en kort tids sjukdom. Han var bosatt i Karlstad, men drabbades för en vecka sedan av en fraktur på lårbenshalsen under ett besök hos dottern i Bollnäs.
Dessutom drabbades han av ett slaganfall och återfick aldrig medvetandet, uppger Gävleborgs landsting i ett pressmedddelande.
Sångaren hade varit sjuk de senaste åren och genomgick härom året en komplicerad hjärtoperation och drabbades i fjol av djup sorg när hustrun Britt gick bort i cancer.
Mångsysslare
Thore Skogman var mångsysslare på ett sätt som artister kunde vara i mitten av 1950-talet, men knappast längre. Han var sångare, estradör, operettartist, låtskrivare till över 1 200 sånger och tv-man, på senare år även musikalkompositör och barnboksförfattare. Men framförallt underhållare och glädjespridare.
Med rötterna förankrade i forna generationers svenska bondkomik var Thore Skogman en ordekvilibrist av stora mått. Det sägs att han inte kunde gå förbi en vägskylt utan att hitta på ett rim om det som stod på den.
Samtidigt fanns det få artister som arbetat så hårt som Thore Skogman. Bakom den glada fasaden fanns en kulturarbetare med stenhård disciplin som alltid ville göra rätt för sig och aldrig ville svika.
Han kunde göra fyra-fem konserter per dag, turnerade flitigt i folkparkerna och hade alltid en stund över för sina fans.
Folklig
Folklig är ett uttryck som numera fästs på artister som varit med några gånger i tv, men Thore Skogman var urtypen för folklighet med ett brett genomslag i hela landet i alla folkgrupper. Han uppträdde för första gången i sin blågula kostym 1966 och det blev något av hans varumärke genom åren.
Thore Skogman debuterade som underhållare 1950, på lokala fotbollsklubbens fester i hemstaden Hallstahammar. Via radiodebuten i "Frukostklubben" och tv-debuten i Hagge Geigerts program "Kakburken" 1955 blev han ett känt namn som började turnera i folkparkerna året efter. Han kunde säga upp sig från fabriksarbetet på Bulten i Hallstahammar och flytta till Stockholm för att ta jobb på ett skivbolag.
Som låtskrivare var han oerhört bred. Klassiska publikfriare som "Penningagaloppen" och "Surströmmingspolkan" med popklassiker på 60-talet som "Fröken Fräken", en låt som blev Sven-Ingvars genombrott på Svensktoppen, och "Popp opp i topp", en hit igen på 80-talet med Dag Vag.
91:an-musikalTv och radio utnyttjade ofta Thore Skogmans breda register för programledaruppdrag. Han gjorde även krogshower och skrev för musikaler, som "Kriga för livet" om 91:an Karlsson på Säffleoperan.
Thore Skogmans karriär varade i över 50 år under en period då Sveriges artistliv förändrades in i grunden. Från 50-talsidyll till storindustri, från en tid då det fanns en radiokanal till en tid med kabel-tv och internet. Och han förblev folkkär med en stor publik.
Han fick ofta frågan om han inte skulle skriva memoarer, men Thore Skogman var för snäll för att vilja avslöja några hemligheter.
Samtidigt vittnar de som kände honom om ett vemod i det privata som Thore Skogman dock inte ville släppa fram i offentligheten. Han nämnde ofta sången "Ensam jag är" som sin favoritlåt. Men utåt sett var det glädjen som var det viktigaste.
En glädje som svenska folket tog till sina hjärtan. Nu blir det lite tråkigare.