I 83 minuter kändes vinkeln klar.
IFK Norrköping var på väg mot en hedersam förlust på en av allsvenskans svåraste bortarenor.
Spelet var avsevärt bättre än i plattmatchen mot AIK. Intentionerna fanns och kampen togs men två slappa försvarsuppträdanden förstörde kvällen.
Då kom kollapsen som verkligen sabbade den.
Det pinsamma slutet placerar ett stort fett frågetecken för IFK Norrköping i augusti 2011.
Nykomlingen packade ihop och sket i att avsluta matchen. Det är under all kritik.
Stackars Abbas Hassan mötte soprena hemmapelare och joggande medspelare i en backlinje slagen i spillror.
Inte en gång - utan tre.
5-0 sticker i ögonen. Det är inte acceptabelt.
IFK Norrköping kom inte undan med hedern i behåll och möter med all rätt en massa frågor och funderingar när de går tillbaka till jobbet och förberedelserna inför årets viktigaste match, Djurgården på torsdag.
Sättet IFK vek ned sig på kommer att få konsekvenser.
Supportarnas missnöje jäser. Den nattsvarta avslutningen sitter i spelarnas skallar och Janne Andersson kommer att för första gången på riktigt allvar att ifrågasättas.
Hallänningen gav ett samlat intryck på presskonferensen där han fick frågan hur han såg på sin egen framtid i klubben.
-Jag har kontrakt med IFK i tre år, vi kommer att klara det här, svarade han.
Jag är inte lika säker på om själv trodde stenhårt på sina ord.
IFK-tränaren kommer att få slipa på samma svar fler gånger framöver.
Tro mig.
Kalla fakta är att IFK inte vunnit på bortaplan sedan 24 april. Laget läcker bakåt och har hemska elva insläppta mål på de tre senaste omgångarna.
Tiden börjar att rinna ut. Missnöjet ökar.
Det känns som om genomklappningen på Örjans Vall placerade IFK Norrköping i en ny situation.
Trots att förlusterna hopat sig, att den allsvenska kostymen många gånger varit för stor så har det hetat att "vi var bra med i matchen" och omgivningen - media inkluderad - har köpt det.
Att tappa 3-1 och 4-3 mot den hopplösa jumbon går inte att snacka bort. Inte heller det urusla slutet i Kalmar.
Utvecklingen den här säsongen går inte IFK:s väg.
Tvärtom. Så bräckligt och tunt som laget känns nu har de inte gjort på hela året.
Visst, skadorna och det ständiga laborerandet i backlinjen är knappast till någon fördel men det är för lätt att sätta ett likhetstecken mellan det och hur Peking ser ut på planen.
Janne Andersson måste, förutom att försvara sin egen position, i jakten på nytt kontrakt börja med att täta bakåt.
Nu är det inte läge att lira fotboll. Höstens intåg handlar om överlevnad.
Ett tränarbyte nu skulle inte göra någon nytta och jag kan inte för allt i världen se IFK genomföra ett heller.
IFK Norrköpings räddningsplankor heter Halmstad och Syrianska men i det skick nykomlingen är nu klarar de inte av ett kval.
De egna poängen måste plockas - och ett bättre läge än mot Djurgården blir det inte i den rysare som står för dörren.
Efter sammanbrottet i Kalmar handlar det om att visa att laget vill, kan och har kapaciteten att hänga kvar.
Den här förlusten blev onödig på fler än ett sätt.