Firar, inte bara sin födelsedag utan även sonens svärmor och ett av sina barnbarns födelsedag, gör han tillsammans med 17 av sina närmaste och käraste i ett hus i Spanien.
– Det ligger i bergen utanför Malaga och är som ett minihotell, vi har gjort det förr och det är ett fantastiskt sätt att fira och umgås, säger han.
Men innan han ger sig upp i luften har han och hustrun Benita sjösatt båten som de seglat sedan mitten av 80-talet.
– Fast på senare år har det mest blivit husbil. Vi insåg, liksom jag antar att många andra som har eller har haft segelbåt och gått iland gjort, att man sett väldigt mycket från vattnet men inte alls lika mycket av land, säger Arne.
De började lite försiktigt med att skaffa husvagn, men den övergavs redan efter en säsong till förmån för husbilen.
– Det bästa med husbilen är spontaniteten, att kunna åka vart man vill när man vill.
Som till Öland och titta på orkidéer vid Alvaret eller skåda fågel. Ett intresse som tog sin start under tiden som Arne var pappaledig med sonen Joel 1977.
– Han tittade ut genom fönstret och sa ”pippi”. Ja, sa jag, det är en ...gråsparv. Fast är de gröna? Jag blev så intresserad att jag året efter var med och bildade fågelföreningen i Norrköping, FiNk.
Men inte bara fåglar har väckt Arnes intresse, även pelargoner.
– Ett tag hade jag 120 olika sorter, men riktigt så många är det inte längre.
Ett annat intresse, som på grund av bland annat krånglande knän, har fått stå tillbaka under några år är orientering där han inte längre tyckte att det var så klokt att springa nattorientering ensam i mörkret.
– Jag tog time out, men nu börjar jag hitta tillbaka i och med ”öppen klass”, där man kan anmäla sig och välja bana på plats.
Husbilande, seglande, orientering, fågelskådning och orkidétittande – finns det plats för mer i pensionärsvardagen kan man undra. Jo, för Arne gör det det.
– Jag känner mig inte som en 70-åring, jag känner mig inte gammal.
– Fast du tror fortfarande att du ska kunna springa maraton och har svårt att acceptera att du inte kommer göra det, inflikar hustrun Benita.
Tillsammans tränar de på gym tre gånger i veckan i en seniorgrupp där de är långt ifrån äldst.
– Jag försöker leva sunt, eller jag tänker i alla fall att jag ska börja leva sunt i morgon. Fast så upptäcker jag att det är hockey på tv och att ett glas öl och vin är mer spännande än att springa maraton, säger Arne.
Han försöker bli bättre av att njuta av livet som pensionär och försöker varva ner och komma bort från alla måsten.
– Men har man en gång varit nyhetschef på en dagstidning då man aldrig var ledig, utan ständigt var tvungen att hålla sig ajour med det som händer, så sitter det i, säger Arne.
Och han har varit det mesta på Folkbladet, förutom nyhetschef och det har varit roliga år. Och som Arne själv uttrycker det så slutade han i rätt tid.
– Jag började ju på den tiden som tidningen, som Majgull Axelsson sagt, var en riktig tidning. Från smältverket av bly till färdig produkt, med fotografer, redigerare, journalister. Nu är jag bekymrad över att folk inte längre tror på ”gammelmedia” utan i stället på vad de läst på sociala medier som kommer från någon trollfabrik i Ryssland. De får en konstig världsbild och tror hellre på Jimmie Åkessons halvsanningar och lögner, säger Arne och tar en bit av den hembakade rabarberpajen och en slurk kaffe i trädgården hemma i Hageby.