Med jaktbrott menas jakt som inte är legal, och regleras i den svenska jaktlagen som reglerar var, när och hur jakt får bedrivas. Anmäler man inte en viltolycka direkt, är även det ett jaktbrott. Så har det varit länge, men enligt Benny Nilsson, jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet, har polisen sedan ett par år blivit bättre på att anmäla dessa brott, varför statistiken sprungit iväg.
– Tidigare brydde sig väl inte polisen lika mycket om att starta en förundersökning. Men de senaste fem åren har de börjat agera mer, säger han och resonerar så här om en möjlig förklaring:
– Tidigare fick man inte ersättning för viltskador från försäkringsbolagen, men nu får man det och då måste man skicka in en anmälan.
Tittar man på Norrköping blir ökningen synbar: 2010 anmäldes inte ett enda brott, 2015 anmäldes 50, enligt siffror från Brottsförebyggande rådet. Den största ökningen skedde mellan 2013 och 2014, då antalet anmälda jaktbrott ökade från 2 till 34. I fjol anmäldes 2 395 brott i hela landet, vilket innebär en ökning med 43 procent sedan 2014. Grundorsaken till att allt fler brott anmäls, är en okunskap hos allmänheten, säger Benny Nilsson:
– Alla bilister inte känner till att man måste anmäla, utan ringer först när försäkringsbolaget vill ha rapport. Då anmäler man för sent och då har polisen mer krav på sig att gå vidare med det eftersom det är ett brott.
Viltolyckor måste anmälas samma dag. Ringer man dagen efter, eller ännu senare, kan man lite slarvigt säga att man "anmäler sig själv": du blir åtalad och dömd för smitning till dagsböter. Orsaken till att man ska ringa direkt är att minska djurets lidande: att eftersöksjägaren enklare, och snabbare, ska hitta djuret. Det här ingår i dagens körkortsutbildning, och Svenska Jägareförbundet avsätter en vecka på hösten åt att informera de som redan har körkort om detta.
Att brottet hamnar under jaktlagen, kan vara lite knepigt, menar Benny Nilsson.
– Det vore mer logiskt om det låg under trafikförordningen, att man smitit från en olycka.
Varför blev det så då?
– Ja du. Det är statens vilt, det är staten som äger, säger han och tydliggör:
– Anmälningsplikten gäller statens vilt, där stora rovdjur, kron- och dovhjortar, utter och rovfåglar till exempel ingår. Rådjur, grävling eller vildsvin ingår inte.
En hel del att hålla reda på, alltså. Hur ska man veta?
– Har man kört på vilt är det bättre att ringa en gång får mycket än för lite, svarar Benny Nilsson.