28-åriga Effie Trikilis hade sjukdomen celiaki i flera år innan hon fick diagnosen. Eftersom symptomen var diffusa tog det lång tid innan hon sökte vård.
– Jag försökte hitta anledningar till varför jag mådde som jag gjorde. Jag tänkte att det berodde på allt från dålig kost till stress och trodde hela tiden att det var tillfälligt, att det skulle gå över. Det gjorde det inte, säger Effie.
Sjukdomssymptomen eskalerade under en semester till Grekland för nästan exakt ett år sedan. Tio dagar in på semestern låg hon dubbelvikt av smärtor i magen.
– Mina släktingar tog mig till tre olika läkare och alla sa samma sak, jag var magsjuk. Det kändes rimligt eftersom jag var i en ny miljö med annan mat.
Den påstådda magsjukan gick inte över. När Effie kom hem från Grekland sökte hon vård på akuten. Där sa de att Effie fick söka vård på vårdcentralen istället.
– Läkaren på vårdcentralen sa samma sak, att jag förmodligen var magsjuk. Läkaren sa att jag skulle gå hem och äta det jag blev sugen på. Ironiskt nog gick jag hem och lagade pasta.
Tillståndet blev inte bättre. Effie kunde inte längre äta och mådde illa hela dagarna. Till slut kunde hon inte heller gå till jobbet.
– Jag kom ut ur duschen en dag och höll på att svimma. Pulsen var jättehög. Vi åkte till akuten och de tog en massa olika prover. Jag tänkte att nu får jag äntligen hjälp!
Men hjälpen lät vänta på sig. Läkarna misstänkte att Effie hade drabbats av något bakteriellt och skrev ut ett storpack Immodium. Effie sjukanmälde sig från jobbet. Sedan blev hon sjukskriven i två veckor.
– Jag låg bara hemma och sov, jag rörde mig mellan sängen och soffan. Jag kände ju att det inte gick åt rätt håll. Hur skulle jag kunna jobba om en vecka?
Sammanlagt tre olika läkare undersökte Effie men ingen misstänkte celiaki. Tillslut kom Effies mamma ner på besök, det blev vändningen.
– Mamma blev helt chockad när hon såg mig, jag hade gått ner tio kilo. Vi åkte till en vårdcentral och min mamma krävde att de skulle agera. Men redan i väntrummet sa en sjuksköterska att jag behövde akut vård. Jag fick åka i ambulans till sjukhuset. Först då fick jag ordentlig hjälp. Min kropp hade gått in i svältläge och jag hade fått problem med levern. Jag blev inlagd och dagen därpå utfördes alla tester. En dag senare hade jag fått diagnosen celiaki.
Effie sjukskrevs i en månad. Redan efter en vecka mådde hon bättre.
– Till en början var jag arg. Jag sökte vård så många gånger men fick ingen hjälp. Samtidigt kan jag förstå att det är svårt att sätta en diagnos med så diffusa symptom. Men det är tråkigt att man ska behöva bli så sjuk innan någon reagerar.
Effie menar att det är viktigt att inte ge upp om man misstänker celiaki.
– Man måste stå på sig. Be läkarna ta ett blodprov om du misstänker celiaki. Man ska inte heller själv utesluta gluten från sin kost, i sådana fall kan inte läkarna sätta en diagnos.
– Samtidigt förstod jag innebörden av att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Hade inte min mamma kommit och tagit tag i det här hade jag förmodligen inte blivit utredd. Jag var så trött så jag gick bara med på vad läkarna än sa till mig.
Nu i efterhand är Effie väldigt glad över att ha fått diagnosen.
– Innan var jag trött hela tiden, jag trodde det var normalt. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu. Jag är mycket gladare och jag orkar träna. Många som får diagnosen ser det som något negativt, men jag som har varit nere på botten ser det här som det bästa som har hänt mig.
Sofia Norin