Tidigare har man funnit att Àldre mödrar som inte lÀngre har smÄ kalvar vÀgleder sina vuxna söner och döttrar till platser med gott om föda och dessutom delar med sig av fisk som de har fÄngat.
De nya rönen, som publiceras i tidskriften Current Biology, visar att de kan spela en Ànnu viktigare roll för sina söner. SpÀckhuggare, speciellt hannarna, kan ibland vara aggressiva mot artfrÀnder och deras bett orsakar ofta sÄr som kan minska överlevnaden och ge livslÄnga psykiska skador. Men deras gamla mödrar kan uppenbarligen ge dem ett visst skydd och minimera risken för att de ska skadas.
MÀrken efter tÀnder
En form av tydliga skador Àr skrapmÀrken efter tÀnder pÄ den stora ryggfenan. Forskarna har observerat spÀckhuggarna i en vÀlkÀnd population utanför Nordamerikas vÀstkust och funnit att hannar vars mödrar har passerat klimakteriet har 35 procent fÀrre skrapmÀrken Àn hannar som saknar sina mödrar eller vars mödrar Ànnu Àr i reproduktiv Älder. De senare har sannolikt inte vare sig tid eller energi över för nÄgra andra Àn sin senaste avkomma.
PÄ vilket sÀtt de gamla honorna skyddar sina söner Àr okÀnt, men forskarna tror att de vÀgleder dem i konfliktsituationer, antingen genom att lotsa dem till ett lugnare omrÄde, eller pÄ nÄgot sÀtt medla i konflikten. Hur som helst Àr det uppenbart att de ger sönerna ett livsviktigt stöd.
HjÀlper inte döttrarna
Intressant nog ger de inte sina döttrar ett liknande stöd. Orsaken Àr sannolikt att det Àr mer lönsamt med framgÄngsrika söner som kan fÄ avkomma med mÄnga honor och sprida mammans gener pÄ ett mer effektivt sÀtt Àn vad döttrarna kan.
SpĂ€ckhuggarhonor kommer i klimakteriet nĂ€r de Ă€r runt 40 Ă„r gamla, men de kan leva Ă€nda upp till 90-Ă„rsĂ„ldern. Forskarna har ofta undrat varför de har ett sĂ„ lĂ„ngt liv efter att de slutat reproducera sig. Nu vet vi en möjlig orsak. Om de kan ge sina söner skydd under ett viktigt skede i deras liv vinner de sjĂ€lva pĂ„ det â genetiskt sett.