Dna avslöjar: Här startade digerdöden

I Chuydalen, i norra Kirgizistan, finns medeltida gravplatser som arkeologer började intresserade sig för redan under 1800-talet.

Under åren 1338–1339 dog och begravdes här ovanligt många människor och på gravstenarna går att utläsa att "pesten" var dödsorsaken.

I en tvärvetenskaplig studie som kombinerar modern dna-forskning, medicin och arkeologi har forskare kunnat fastslå att de faktiskt dog av pesten. Man har också kunnat visa att den bakterie som dödade dem härrör ur ursprungsstammen, vilken är en föregångare till de bakteriestammar som omkring åtta år senare orsakade digerdöden i Europa.

– Det är som pestens "Big bang", om du vill kalla det så, säger Johannes Krause, doktor i genetik och en av forskarna bakom studien, i samband med att resultaten lades fram under en presskonferens.

Exakt årtal

Pesten förekommer än i dag hos vilda gnagare i området, och den gängse uppfattningen är den sjukdomsbringande bakterien på något sätt överförts från dem till människan.

Platsen för smittans ursprung ligger vid dåvarande sidenvägen, en handelsrutt mellan Europa och Kina, varför sjukdomen kan ha fått spridning. Men den egentliga smittspridningen tros ha skett när fartyg med spannmål från Krimhalvön, nuvarande Ukraina, angjorde Italien.

– Det innebär också att pesten, som många forskare starkt misstänkt, fick fäste flera år tidigare i Centralasien innan den nådde Medelhavet och Europa, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i historia och naturgeografi vid Stockholms universitet, som studerat digerdöden.

Varför det tog hela åtta år för smittan att få spridning är fortfarande obesvarat. Någon gång under tiden från de första dödsfallen i Kirgizistan till pestpandemins början skedde en diversifiering av ursprungsstammen och ett antal nya bakteriestammar uppstod, där vissa kan ha varit mer dödliga och smittsamma. Men att det nu finns ett definitivt år – 1338 – att peka på, gör att vissa teorier om smittspridning kan förkastas.

– Tidigare har många forskare ansett att det kanske skedde hundra år tidigare, och att till exempel mongolerna haft en roll i den tidiga spridningen av smittan. Nu kan man se att det här verkar ha skett långt senare, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Färre dog

Ett annan aspekt, där vetenskapen nyligen presenterat nya utblickar, är uppskattningen hur många som dog i 1300-talets pesthärjningar. Tidigare har vetenskapen hemfallit åt att så stora delar som uppåt 60 procent av Europas befolkning strök med – alltså upp emot 50 miljoner människor.

Men nyligen publicerad forskning, som Fredrik Charpentier Ljungqvist också bidragit till, vill skriva ner dödstalen till att omfatta omkring 20 procent av européerna.

Enligt dessa resultat verkar Östeuropa och stora delar av Centraleuropa, som vid tidpunkten i stor utsträckning var mer glesbefolkat, knappt ha drabbats alls. Medan Västeuropa, som var mer tätbefolkat med kustnära lättillgängliga handelsplatser, drabbades långt värre.

– Sjukdomar, precis som covid-19, sprids lättare i större städer och där det är tätare mellan människor, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.