Stig Malm – som avled på fredagen, 79 år gammal – var ordförande för Landsorganisationen i Sverige (LO) mellan 1983 och 1993.
– Det var en slagkraftig men väldigt varm person och fin kamrat. Det kändes riktigt tråkigt när jag fick beskedet i morse att Stig har lämnat oss, säger Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande 2012–2020.
– Han var en av 1900-talets mest slagkraftiga ledare i arbetarrörelsen. Han hade ett otroligt flöde av nya idéer och tankar. Och uttryck om saker i sin samtid som ju har blivit bevingade många av dem, fortsätter han.
1990 blev Thorwaldsson SSU-ordförande och lärde då känna LO-basen Stig Malm.
– Då jobbade vi intensivt ihop och hade enorma debatter. Ibland var det ganska tufft faktiskt, men oftast med väldigt mycket värme, säger Thorwaldsson och minns speciellt Stig Malms "finurliga leende".
Riktigt arg
– Jag brukade säga att han skulle ha tagit patent på det. Han kunde bli riktigt arg och skrika och leva så att man, jag var ju ung då också, blev lite chockad. Då tittade han på en, knackade lite på axeln och sen kom det där patenterade leendet. Så man förstod att "okej vi tycker inte samma sak men vi är ändå bra kamrater". Och det var ju så Stig var.
Thorwaldsson lyfter fram att Malm blev vald under en speciell tid.
– Det var exakt samtidigt som nyliberalismen slår igenom i hela världen. Ronald Reagan och Margaret Thatcher styr, i Sverige ska man "satsa på sig själv" och det börjar synas enorma klyftor i samhället.
– I hela världen pressades facken tillbaka och tappade enormt med medlemmar. Men Stig och dåvarande LO-förbund lyckades använda vreden hos allmänheten mot fifflarsamhället och upprätthöll arbetarnas röst under detta 80-tal. Så man kan säga att under tio år så var han ganska ensam om att formulera kritiken mot alla de som skulle tjäna miljontals kronor på bara några månaders arbete, säger Thorwaldsson.
Fångade uttryck
Det var under den här perioden ett av Malms mest kända uttryck kom till.
– Alla bonusar på banker och försäkringsbolag gjorde att alla skulle köra Porsche och kalla sig för yuppie. På en LO-kongress kallade han dem då för finansvalpar. Jag tror faktiskt att det fortfarande är ett uttryck som de allra flesta i Sverige känner igen när man pratar om det här roffarsamhället, säger Thorwaldsson.
Men Malm kunde vara lika skoningslös internt.
– När han tyckte att LO och fackförbunden inte utvecklade sig tillräckligt snabbt kallade han ombudsmännen i facket för cementhäckar. Han var så skicklig på att fånga de här snabba uttrycken i farten, säger Thorwaldsson.
Under 1980- och början av 1990-talet hade Stig Malm en ledande roll i det som fick namnet Rosornas krig. Malm tillhörde vänstersidan och motståndarna var finansminister Kjell-Olof Feldt (S) och den så kallade kanslihushögern.
Svår motståndare
– Det var en jättefajt om den ekonomiska politiken mellan S och LO. Ekonomin var kraftigt överhettad, inflationen låg på över tio procent och det höll på att barka åt helvete. Då gick Kjell Olof Feldt och moderaterna, normalt fiender med varandra, ut och sa att vi måste kyla av den svenska ekonomin. Det tog en timme innan Stig Malm var ute och sa: "Kyla av ekonomin, våra medlemmar står ju redan i frysboxen", säger Thorwaldsson och skrattar.
– Det var nog inte så lätt för de som kamperade på den andra grenen av socialdemokratin att tampas med Stig de där åren. Men han stod alltid på medlemmarnas sida och det gjorde det också väldigt svårt för dem som hade regeringsmakten att göra samma politiska förändringar som resten av världen där klyftorna växte och man accepterade arbetslöshet.
Att Stig Malm under den här perioden var en av Sveriges viktigaste personer råder det ingen tvekan om, enligt Thorwaldsson.
– Om du går tillbaka och mäter genomslag för svenskar 1983 till 1993 så är ju Stig där, ihop med Ingvar Carlsson och Olof Palme, i mitten av svensk debatt under tio år.
Skicklig talare
Nuvarande LO-ordföranden Susanna Gideonsson säger att LO "tänker på Stig Malms familj och nära vänner".
Hon jobbade själv aldrig med Malm, men minns honom som en mycket skicklig talare.
– Han var en oerhört stridbar LO-ordförande som aldrig tvekade att ta strid för LO-förbundens medlemmar. Inte ens om det väckte ont blod, säger Gideonsson.
Rättelse: I en tidigare version fanns två olika stavningar på nuvarande LO-ordförandens namn.