70 år kvar till jämställd medierapportering

Andelen kvinnor som syns i nyheterna har visserligen ökat globalt från 1995 till 2015, från 17 procent till 24 procent, enligt en studie från Nordicom, kunskapscentret inom medie- och kommunikationsområdet vid Göteborgs universitet.

Men det kan dock dröja decennier, upp till 70 år, innan man når full jämställdhet i nyheterna världen över.

– Det behöver inte finnas någon tanke bakom att det blir så här, utan det kan helt enkelt vara sättet som medier arbetar på och att nyhetslogiken resulterar i en mansdominerad värld, säger Monika Djerf-Pierre, professor i journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.

Speglar inte verkligheten

I studien, där data från 123 länder använts, konstateras att skillnaderna mellan hur kvinnor och män skildras i nyheterna är olika stora beroende på var i världen man befinner sig. Störst framsteg har gjorts i USA och Latinamerika, men i Asien och Mellanöstern går det långsammare.

Enligt Monika Djerf-Pierre är jämställdheten i medierna och samhället starkt influerade av varandra. Men man ser även att nyhetsrapporteringen inte alltid återspeglar den utveckling som skett i samhället. Exempelvis är kvinnliga politiker ofta underrepresenterade i rapporteringen i förhållande till hur många de faktiskt är.

Stadig tredjedel

Det nordiska länderna lyfts ofta fram som förebilder när det gäller frågor som rör jämställdhet. Men även här finns mycket kvar att göra.

– När det gäller medierna så är vi (Sverige) ganska lika andra europeiska länder. Man sticker inte ut här på något sätt. Vi är heller inte dåliga, men det är inte så att Norden toppar, säger Monika Djerf-Pierre och tillägger:

– Generellt i världen, men även i Sverige, så brukar det vara ungefär en tredjedel kvinnor i nyheterna. Det varierar lite beroende på ämne, men någonstans där.

När hon tittar på nyheterna på tv i dag tycker hon sig däremot märka av en förändring jämfört med för några år sedan. Enligt Monika Djerf-Pierre finns en stor medvetenhet bland svenska medier kring vem som syns och hörs.

Men sedan måste det också överföras rent praktiskt.

– Och det är genom upplysning och diskussion som man förändrar de här sakerna, säger Monika Djerf-Pierre.