"Varje flytt är ett misslyckande"

Mellan 10 och 20 familjer har det senaste halvåret flyttat från Järva för att rädda sina barn från att dras in i grov kriminalitet, eller på grund av hot från gäng.

Enligt Mohamed Nuur, tills nyligen Socialdemokraternas ordförande i Tensta och numera politiker i socialnämnden i Stockholm, är det i många fall ofrånkomligt.

– Jag är inte naiv. Vi lever i en samtid där kriminella tyvärr hotar individer och familjer. Det är negativt att man flyttar på människor, men i många fall är det nödvändigt, säger han.

– Man kan inte kräva av en ung kille från Rinkeby som vill hoppa av att han ska bo kvar och fortsätta att träffa sitt gamla nätverk. Han måste få en chans att börja om utan att ständigt behöva se sig om över ryggen.

Vill kunna bo kvar

Samtidigt måste det ses som ett nederlag att familjer tvingas flytta från det område där de byggt upp hela sitt liv, och frågan Mohamed Nuur ställer sig är om det egentligen löser något.

– Att flytta är att rensa hela sitt minne och jag vet att det finns familjer som vill kunna bo kvar, utan att kriminella ska hota dem. Det måste polisen och staden lösa tillsammans.

TT: Vilket ansvar har de unga killarna själva att inte hamna i så grov kriminalitet att de riskerar både sitt och familjens liv?

– Det är inte så tydligt som att "hej, här får du en pistol – går och gör det här uppdraget". Det tror jag att en 15-åring direkt skulle kunna backa ifrån. Utan de äldre i området ser vilken kille som inte har så många vänner eller föräldrar som inte är så närvarande. De drar in honom i en bubbla av gemenskap och folk som bryr sig om honom – tills den dagen de stirrar honom i ögonen och säger "du är inte här för att lalla runt, gör det här", säger Mohamed Nuur.

Faller mellan stolarna

Det är samhällets ansvar att "rensa upp" i de särskilt utsatta områdena, anser Mohamed Nuur – få bort narkotikan och vapenflödet. Tyvärr har varken politiker eller myndigheter varit snabba nog, konstaterar han.

– Vi behöver ligga två, tre steg före ungdomarna. Polisen kommer aldrig att bli klar med detta om inte det förebyggande arbetet är vattentätt, säger han.

Målet om 10 000 nya poliser borde matchas av 10 000 nya socialsekreterare, anser Nuur.

– En socialsekreterare kan ha 50 ungdomsärenden på sitt bord. Ingen klarar av att hjälpa 50 ungdomar samtidigt, såklart ramlar 4 till 5 mellan stolarna. Och det är de som blir livsfarliga, säger Mohamed Nuur.

En sista utväg

Enligt Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholm, ska möjligheten att flytta familjer som hotas av gängkriminalitet ses som en sista utväg.

– Det handlar om att rädda de här människornas liv helt enkelt. Men varje familj är ju en för mycket. Det kan dessutom vara så att en del varit tvungna att flytta flera gånger om de blivit röjda, säger han.

En flytt kräver många gånger stora resurser.

– Ofta är det en ganska stor apparat. Det är en hel del som socialtjänsten måste hjälpa till med. Det är väl också så att många av familjerna har behov av ekonomiskt bistånd, det finns inte så mycket pengar att ta av, säger Jan Jönsson.

Enligt honom är det få som återvänder.

– I de fall där en flytt skett har de inte återkommit till Stockholm, och vi uppfattar att det verkar gå rätt bra för familjerna när de väl kommit iväg och ingen vet var de befinner sig.

Vill att lagen ändras

Att samhällets instanser ständigt tycks ligga steget efter gängen får kritik av oppositionspolitiker i Stockholm.

TT: Vad mer kan ni göra för att bryta nyrekryteringen till gängen?

– Det allra viktigaste förebyggande arbetet gör man ju egentligen i småbarnsåldern med hembesöksprogram via BVC och socialtjänsten. Det låter kanske konstigt men det är den absolut mest brottsförebyggande insats man kan göra, och det handlar om att se till att anknytningen mellan barn och föräldrar blir rätt redan från början och att man identifierar riskfamiljerna, säger Jan Jönsson.

Ett problem är också att både ungdomar och föräldrar i dag kan tacka nej till insatser, och då står socialtjänsten maktlös. Där vill Jan Jönsson att lagen ändras. Han vill också se ett förbud för äldre kriminella, som tidigare utnyttjat unga för brott, att ta ny kontakt med barn och ungdomar.