Den nya utrikesministern tar, inte utan viss stolthet, emot i vad som en gång i tiden var prinsessan Sofia Albertinas sällskapsrum i Arvfurstens palats, som sedan 1906 varit utrikesdepartementets hemvist.
Inredningen av Louis Masreliez är densamma som när Sofia Albertina umgicks i rummet med sina hovdamer på 1700-talet.
Tobias Billström framhåller särskilt det brännförgyllda skrivstället, som Gustav III ville skänka till den franska drottningen Marie Antoinette.
Men hon blev av med huvudet, så skrivstället står kvar.
Ett paradigmskifte betyder normalt byte av tankemönster till följd av ny kunskap. Exakt hur motsvarande genomgripande förändring kommer att ske inom utrikespolitiken återstår att se.
Mer kraft
Tobias Billström framhåller att flera viktiga positioner kring Nato, Ukraina och Europa ligger kvar, men han anser att den förra regeringen inte lade tillräcklig kraft i relationerna till de nordiska och baltiska staterna eller använde EU för att formera svensk utrikes- och säkerhetspolitik tydligt nog.
– Där menar vi att vi under flera års tid inte haft den utblicken i närområdet och det intresse vi behöver ha nu, med Nato och Ukraina, och inte minst med vårt medlemskap i Nato. Det gör det nödvändigt att rekalibrera utrikesförvaltningen och lägga mer tid och kraft och resurser på det här området. Där kan man tala om ett paradigmskifte, ja, säger han.
Samtidigt som mer fokus ska läggas på närområdet och Europa, så framhåller Billström att även länder som Indien behöver större fokus i svensk utrikespolitik samt att den transatlantiska länken kvarstår.
– Vi måste ha flera tankar i huvudet samtidigt. Den transatlantiska länken är också en prioritet för den här regeringen och man får inte glömma bort att den kommer också innebära en förhöjd grad av intresse för vad USA tänker och tycker om till exempel Asien, säger Billström.
Ändrad biståndspolitik
Så både Norden, Baltikum, EU, USA och andra viktiga länder. Ungefär samma intryck man fick av förra regeringens utrikesdeklarationer. Även den regeringen betonade att EU är Sveriges viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena.
På biståndsområdet märks dock en annorlunda betoning. Den nya regeringen vill orientera bort från det multilaterala biståndet – läs FN – och mer mot civilsamhället.
– Jag vill inte föregripa bistånds- och handelsministerns analys, men jag kan säga att det finns delar i sättet som vi har arbetat med biståndet som kanske inte varit så effektivt, både ur skattebetalarnas synvinkel och att vi behöver länka vår biståndspolitik till svenska intressen, säger Billström.
– Den ständiga frågan är hur många olika ställen kan vi vara på utan att vi tunnar ut förmågan att få ett starkt genomslag för biståndspolitikens olika uppgifter?
– Särskilt med Ukraina ställer det särskilda krav. Vi kommer behöva öka stödet till Ukraina och under lång tid ligga kvar med det stödet, det kommer oundvikligen få konsekvenser för arbetet inom biståndsramen och hur de myndigheter som arbetar med biståndet under regeringen lägger upp sin verksamhet, säger Billström.
Ut med feminismen
En annan förändring är det redan uppmärksammade slopandet av den feministiska utrikespolitiken.
– Sverige kommer ligga kvar som en stark förkämpe för jämställdhet, det är ett kärnvärde för Sverige, både som samhälle och som stat i samtal med andra stater. Vi har varit kritiska mot etiketten feministisk utrikespolitik. Vi vill ha en operativ, konkret politik, inte etiketter.
Moderaterna har också varit kritiska mot förra regeringens erkännande av Palestina. Men där blir det ingen förändring.
– Nej, det går inte. När en stat väl är erkänd så är protokollet sådant att då ligger det erkännandet fast, det sker ingen förändring. Men vi har precis samma åsikt som tidigare att det var fel att göra det, säger Billström.
Det blir heller inget mer engagemang i Stockholmsinitiativet, som tidigare utrikesminister Margot Wallström (S) tog initiativ till i syfte att förbättra FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, som hon ville att Sverige skulle ratificera men som mötte motstånd i S-regeringen.
Tror på avtal
– Nej, det är en prioriteringsfråga, och vi menar att vi kommer förvisso ligga kvar i de tidigare positionerna om att det inte är bra med spridning av kärnvapen i världen, men vi kommer inte gå vidare med de här andra planerna, säger Tobias Billström.
Han är "mycket hoppfull" inför att avtalet med Turkiet kommer att gå i lås. På frågan om den här regeringen kommer att vara mer tillmötesgående vad gäller Turkiets krav på att utvisa vad man kallar terrorister från Sverige, svarar han:
– Det som står i avtalet ska uppfyllas men det måste ske med rättssäkerheten som bas. Därför är det viktigt att vi har samtal och dialog om hur det här ska tolkas.
När han tillträdde fick han frågan om Turkiet är en demokrati och svarade tveklöst ja. Det var inte för att underlätta avtalets genomförande, försäkrar han.
– Nej, det är för att jag tycker att man ska mäta med en måttstock som är rimlig, logisk. En stat som har en folkvald regering och som har fria val måste betecknas som demokrati.
I The Economists demokratiindex hamnar Turkiet på 103:e plats och beskrivs som en hybrid mellan demokrati och en auktoritär stat.
– Stater kan ha allvarliga problem och ändå vara demokratier, säger Tobias Billström.