Nyinflyttad pÄ SkÄnes sydkust sitter Anders Kompass i huset och skriver pÄ en memoarbok om sitt yrkesliv. Officiellt har han semester frÄn uppdraget som ambassadör i Guatemala. Men i realiteten övergÄr ledigheten i pensionering frÄn utrikesdepartementet den 1 september.
Sitt gÀstland fick han lÀmna abrupt nÀr det fanns plats pÄ ett franskt evakueringsplan under coronapandemin. Inga avsked hanns med.
ââDet Ă€r mĂ€rkligt. Skönt att komma dĂ€rifrĂ„n, till det hĂ€r paradiset dĂ€r man kan röra sig fritt, med avstĂ„nd till mĂ€nniskor men nĂ€ra naturen. Att kunna slappna av och vila men Ă€ndĂ„ ha kvar alla dessa upplevelser frĂ„n en del av vĂ€rlden dĂ€r situationen Ă€r fruktansvĂ€rd för de allra flesta mĂ€nniskor.
Rik erfarenhet
Anders Kompass Àr kÀnd som en person med ett stort engagemang för utsatta. Detta engagemang försatte honom i hans livs svÄraste situation nÀr han som FN-tjÀnsteman slog larm om sexuella övergrepp utförda av soldater inom FN.
Att han avslutade sin Ă€mbetsmannakarriĂ€r i Guatemala Ă€r en slump som liknar en tanke. Det var nĂ€mligen dĂ€r han inledde sitt livslĂ„nga internationella engagemang. Han kom dit som 20-Ă„rig utbytesstudent för att lĂ€ra sig spanska. Det Ă„ret förĂ€ndrade allt â han fick vĂ€nner för livet men fick ocksĂ„ upp ögonen för alla de problem som tyngde detta natursköna lilla land i form av vĂ„ld, korruption och extrem fattigdom bland ursprungsbefolkningen.
Han ÄtervÀnde senare till Centralamerika för att bygga upp kontor för mÀnskliga rÀttigheter för Frikyrkan hjÀlper (numera Diakonia).
ââDen erfarenheten har gett mig perspektiv, som har varit en rikedom för mig nĂ€r jag sedan har gĂ„tt in i de hĂ€r stora strukturerna som FN och UD.
Tagit risker
I snart 40 Är har Anders Kompass arbetat med utvecklingsfrÄgor och mÀnskliga rÀttigheter pÄ uppdrag av Diakonia, FN och UD. Han har bland annat medlat mellan FMLN-gerillan och regeringen i fredsprocessen i El Salvador, öppnat FN-kontor för mÀnskliga rÀttigheter i Colombia, Mexiko och Guatemala. Han har alltid följt principen att röra sig ute i fÀlt, inte gömma sig i fina bilar och pÄ kontor utan möta civilbefolkningen i deras miljöer.
Det har ibland inneburit stora risker, sÀrskilt nÀr han har rest utan eskort i konfliktomrÄden. SÄdana gÄnger har rÄd och varningar frÄn lokalbefolkningen varit hans enda skydd. Ibland har han fÄtt sÀtta all tillit till sig sjÀlv, och förhoppningen om en skyddande Àngel.
ââJag har rĂ„kat Ă„ka rakt in i ett omrĂ„de dĂ€r gerillan varit, och sett de hĂ€r gerillapojkarna komma fram svettiga med fingret pĂ„ hanen. DĂ„ har det handlat om sekunder, och att man har kunnat fĂ„ ögonkontakt.
VĂ€grade sluta
Men nÀr han larmade om franska FN-soldaters övergrepp mot fattiga pojkar i Centralafrika hjÀlpte inga skyddande makter. Kompass belades med munkavle, smutskastades och uppmanades att lÀmna sitt uppdrag som chef för fÀltavdelningen inom FN:s högkommissarie för mÀnskliga rÀttigheter. Han vÀgrade.
ââJag sĂ„g mig aldrig sjĂ€lv som en visselblĂ„sare, sĂ€ger han.
ââMen det var faktiskt en journalist frĂ„n BBC som sa till mig dĂ„ 2017, att "i den stunden du vĂ€grade att avgĂ„, dĂ„ blev du visselblĂ„sare". DĂ„ trillade poletten ned.
En intern utredning visade att han inte hade begĂ„tt tjĂ€nstefel, vilket hans överordnade pĂ„stĂ„tt. Han sjĂ€lv var hela tiden övertygad om rĂ€ttfĂ€rdigheten i att skydda barnen. ĂndĂ„ var denna hĂ€ndelse nĂ€ra att ta knĂ€cken pĂ„ honom.
ââJag höll pĂ„ att inte klara det. Och det var vĂ€l ocksĂ„ en lĂ€rdom i livet, att jag hade anvĂ€nt all min energi Ă„t att stĂ„ upp för andra mĂ€nniskor. Men nĂ€r det handlade om mig sjĂ€lv var jag mycket mer sĂ„rbar. Hade det inte varit för min fru och mina vĂ€nner hade jag nog inte klarat det, sĂ€ger han och tillĂ€gger:
ââDet tog oerhört hĂ„rt. Och jag ska erkĂ€nna att jag nog fortfarande inte Ă€r helt Ă„terstĂ€lld.
Unga har tackat
Efter att han friats valde Anders Kompass att lÀmna FN. Utrikesminister Margot Wallström vÀlkomnade honom tillbaka till UD, dÀr han alltsÄ avslutade sin karriÀr. Han har pÄ senare tid börjat ge förelÀsningar och har dÄ mött unga svenskar som har inspirerats av hans mod. De har tackat för att han vÄgade höja sin röst, en tacksamhet som har förvÄnat honom.
ââI ett land som Sverige Ă„r 2020 borde det vara en sjĂ€lvklarhet. Men sĂ„ smĂ„ningom har jag förstĂ„tt att det inte Ă€r det heller i Sverige. Man mĂ„ste hela tiden Ă„tererövra kraften och viljan, och förstĂ„elsen av att man kanske mĂ„ste vĂ„ga.