Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

”Jag höll pĂ„ att inte klara det”

Han har kallats visselblÄsare och aktivist. Diplomaten och FN-Àmbetsmannen Anders Kompass har drivits av tro pÄ demokrati och rÀttvisa, i bÄde med- och motvind. Nu gÄr han i pension, men han vill fortsÀtta dela med sig av sina insikter.
–Jag vill gĂ€rna ge tillbaka av det jag sjĂ€lv har fĂ„tt av erfarenheter och engagemang, sĂ€ger han.

”Jag vill gĂ€rna ge tillbaka av det jag sjĂ€lv har fĂ„tt av erfarenheter och engagemang”, sĂ€ger Anders Kompass, som snart gĂ„r i pension.

”Jag vill gĂ€rna ge tillbaka av det jag sjĂ€lv har fĂ„tt av erfarenheter och engagemang”, sĂ€ger Anders Kompass, som snart gĂ„r i pension.

Foto: Johan Nilsson/TT

Personligt2020-08-25 07:40

Nyinflyttad pÄ SkÄnes sydkust sitter Anders Kompass i huset och skriver pÄ en memoarbok om sitt yrkesliv. Officiellt har han semester frÄn uppdraget som ambassadör i Guatemala. Men i realiteten övergÄr ledigheten i pensionering frÄn utrikesdepartementet den 1 september.

Sitt gÀstland fick han lÀmna abrupt nÀr det fanns plats pÄ ett franskt evakueringsplan under coronapandemin. Inga avsked hanns med.

– Det Ă€r mĂ€rkligt. Skönt att komma dĂ€rifrĂ„n, till det hĂ€r paradiset dĂ€r man kan röra sig fritt, med avstĂ„nd till mĂ€nniskor men nĂ€ra naturen. Att kunna slappna av och vila men Ă€ndĂ„ ha kvar alla dessa upplevelser frĂ„n en del av vĂ€rlden dĂ€r situationen Ă€r fruktansvĂ€rd för de allra flesta mĂ€nniskor.

Rik erfarenhet

Anders Kompass Àr kÀnd som en person med ett stort engagemang för utsatta. Detta engagemang försatte honom i hans livs svÄraste situation nÀr han som FN-tjÀnsteman slog larm om sexuella övergrepp utförda av soldater inom FN.

Att han avslutade sin Ă€mbetsmannakarriĂ€r i Guatemala Ă€r en slump som liknar en tanke. Det var nĂ€mligen dĂ€r han inledde sitt livslĂ„nga internationella engagemang. Han kom dit som 20-Ă„rig utbytesstudent för att lĂ€ra sig spanska. Det Ă„ret förĂ€ndrade allt – han fick vĂ€nner för livet men fick ocksĂ„ upp ögonen för alla de problem som tyngde detta natursköna lilla land i form av vĂ„ld, korruption och extrem fattigdom bland ursprungsbefolkningen.

Han ÄtervÀnde senare till Centralamerika för att bygga upp kontor för mÀnskliga rÀttigheter för Frikyrkan hjÀlper (numera Diakonia).

– Den erfarenheten har gett mig perspektiv, som har varit en rikedom för mig nĂ€r jag sedan har gĂ„tt in i de hĂ€r stora strukturerna som FN och UD.

Tagit risker

I snart 40 Är har Anders Kompass arbetat med utvecklingsfrÄgor och mÀnskliga rÀttigheter pÄ uppdrag av Diakonia, FN och UD. Han har bland annat medlat mellan FMLN-gerillan och regeringen i fredsprocessen i El Salvador, öppnat FN-kontor för mÀnskliga rÀttigheter i Colombia, Mexiko och Guatemala. Han har alltid följt principen att röra sig ute i fÀlt, inte gömma sig i fina bilar och pÄ kontor utan möta civilbefolkningen i deras miljöer.

Det har ibland inneburit stora risker, sÀrskilt nÀr han har rest utan eskort i konfliktomrÄden. SÄdana gÄnger har rÄd och varningar frÄn lokalbefolkningen varit hans enda skydd. Ibland har han fÄtt sÀtta all tillit till sig sjÀlv, och förhoppningen om en skyddande Àngel.

– Jag har rĂ„kat Ă„ka rakt in i ett omrĂ„de dĂ€r gerillan varit, och sett de hĂ€r gerillapojkarna komma fram svettiga med fingret pĂ„ hanen. DĂ„ har det handlat om sekunder, och att man har kunnat fĂ„ ögonkontakt.

VĂ€grade sluta

Men nÀr han larmade om franska FN-soldaters övergrepp mot fattiga pojkar i Centralafrika hjÀlpte inga skyddande makter. Kompass belades med munkavle, smutskastades och uppmanades att lÀmna sitt uppdrag som chef för fÀltavdelningen inom FN:s högkommissarie för mÀnskliga rÀttigheter. Han vÀgrade.

– Jag sĂ„g mig aldrig sjĂ€lv som en visselblĂ„sare, sĂ€ger han.

– Men det var faktiskt en journalist frĂ„n BBC som sa till mig dĂ„ 2017, att "i den stunden du vĂ€grade att avgĂ„, dĂ„ blev du visselblĂ„sare". DĂ„ trillade poletten ned.

En intern utredning visade att han inte hade begĂ„tt tjĂ€nstefel, vilket hans överordnade pĂ„stĂ„tt. Han sjĂ€lv var hela tiden övertygad om rĂ€ttfĂ€rdigheten i att skydda barnen. ÄndĂ„ var denna hĂ€ndelse nĂ€ra att ta knĂ€cken pĂ„ honom.

– Jag höll pĂ„ att inte klara det. Och det var vĂ€l ocksĂ„ en lĂ€rdom i livet, att jag hade anvĂ€nt all min energi Ă„t att stĂ„ upp för andra mĂ€nniskor. Men nĂ€r det handlade om mig sjĂ€lv var jag mycket mer sĂ„rbar. Hade det inte varit för min fru och mina vĂ€nner hade jag nog inte klarat det, sĂ€ger han och tillĂ€gger:

– Det tog oerhört hĂ„rt. Och jag ska erkĂ€nna att jag nog fortfarande inte Ă€r helt Ă„terstĂ€lld.

Unga har tackat

Efter att han friats valde Anders Kompass att lÀmna FN. Utrikesminister Margot Wallström vÀlkomnade honom tillbaka till UD, dÀr han alltsÄ avslutade sin karriÀr. Han har pÄ senare tid börjat ge förelÀsningar och har dÄ mött unga svenskar som har inspirerats av hans mod. De har tackat för att han vÄgade höja sin röst, en tacksamhet som har förvÄnat honom.

– I ett land som Sverige Ă„r 2020 borde det vara en sjĂ€lvklarhet. Men sĂ„ smĂ„ningom har jag förstĂ„tt att det inte Ă€r det heller i Sverige. Man mĂ„ste hela tiden Ă„tererövra kraften och viljan, och förstĂ„elsen av att man kanske mĂ„ste vĂ„ga.

Fakta

Namn: Anders Kompass

Fyller: 65 Är den 25 augusti 2020.

Gör: Latinamerikaexpert, Sveriges ambassadör i Guatemala. Tidigare vid FN:s högkommissarie för mÀnskliga rÀttigheter.

Priser i urval: UtmĂ€rkelsen Ă„rets FN-vĂ€n av Svenska FN-förbundet 2015. HillesgĂ„rdspriset 2016 med motiveringen: "Han hade modet att stĂ„ upp för sanningen och slĂ„ larm nĂ€r barn for illa, och han stod fast Ă€ven nĂ€r han blev utfryst och anklagad av FN-systemet”. Stig Dagermanpriset och Karin Söder-stipendiet 2017.

Bor: SnÄrestad, en liten by utanför Ystad.

Familj: Hustrun Flaminia Minelli och vuxne sonen Martin som bor i Madrid. TvÄ hundar.

SĂ„ firar jag födelsedagen: ”Som situationen Ă€r sĂ„ blir det nog vĂ€ldigt lugnt hĂ€r hemma med min fru. Om vĂ€dret tillĂ„ter kanske vi kan ha lite vĂ€nner pĂ„ en lunch i trĂ€dgĂ„rden.”

Om att fylla 65: ”Nu har jag semester till den 1 september, sedan börjar jag officiellt nĂ€sta fas, pensioneringen. Jag vet inte om jag Ă€r beredd – Ă€r man nĂ„gonsin beredd? Jag har ingen intecknad kalender, och det kommer kanske att kĂ€nnas konstigt. Men jag tror att det kan bli ganska skönt.”

LĂ€ser: ”Jag lĂ€ser mycket. Just nu, för att upptĂ€cka SkĂ„ne dĂ€r vi bor, lĂ€ser jag 'Österlen: upplevelser, upptĂ€ckter och nya utflykter'.”

SĂ„ rensar jag tankarna: ”Genom promenader i skogen och vid stranden. Jag Ă€lskar naturen och det Ă€r det bĂ€sta sĂ€ttet att koppla av och finna vila.”

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!