De som bor nära grönområden går inte bara ut oftare. Forskning visar även att de är mindre stressade, har generellt bättre hälsa och lever längre, enligt en sammanställning från Naturvårdsverket.
Att se till att grönskan finns nära städer är därför en relativt enkel investering i folkhälsan, anser Friluftsfrämjandet i en ny rapport om kommunernas roll.
– Många tänker på friluftsliv som något man gör på semestern, men det viktigaste friluftslivet händer i vardagen. Stillasittandet växer och tätortsnära natur är jätteviktigt för människors möjlighet att komma ut regelbundet, säger Kristina Ljungros.
Medan de flesta kommuner har en plan för idrotten saknas motsvarande i hög grad för friluftslivet trots att det kan locka bredare grupper, enligt organisationen.
Barnen och naturen
Rapporten pekar på att runt hälften av landets kommuner bara arbetar i begränsad utsträckning, eller inte alls, med att bevara eller på andra sätt få in naturen nära bostäder och på så vis sporra till utevistelse.
– Det handlar till exempel om att säkra barnens tillgång till natur vid planering av förskolor och skolor, liksom i planering av bostadsområden, säger Ljungros.
En utmaning är att tätortsnära skog är skyddad i lägre grad än annan skog, och avverkas i ungefär samma utsträckning, enligt Skogsstyrelsens statistik.
Samtidigt pekar rapporten på att vissa kommuner, såsom Borgholm och Luleå, arbetar aktivt för att bevara skog nära städer. Till exempel genom att ställa om till skogsbruk utan kalhyggen på den egna marken för att gynna ekosystem, klimat och friluftsliv.
Tre träd
Att se över skogsbruket är ett av flera råd som Friluftsfrämjandet listar till kommunerna. Ett annat är att kartlägga invånarnas avstånd till vardagsnära skog. Till exempel lyfter Boverket fram principen 3-30-300, som visar hur mycket grönska en stad behöver.
Tre står för antalet träd alla minst ska kunna se från bostad, skola och arbete. 30 står för hur många procent av stadskvarterens yta som bör skuggas av trädkronor, och 300 för maximala antalet meter alla ska ha till ett grönområde.
– Det är ett sätt att koka ner hur man jobbar med frågorna i vardagen, säger Kristina Ljungros.