Masken trycker mot ansiktet, skyddsutrustningen ger vĂ€rk i nacke och axlar. Under alla lager blir det snabbt varmt och kvavt. Michaela BĂŒlow fĂ„r höja rösten för att göra sig hörd pĂ„ GĂ€vle sjukhus intensivvĂ„rdsgolv.
ââDet larmar och plingar, ljud och stök överallt. Vi fĂ„r skrika till varandra för att kunna kommunicera. Det gör en trött i bĂ„de kroppen och huvudet, sĂ€ger hon.
GĂ€vleborg Ă€r en av av flera regioner som aktiverat krislĂ€gesavtalet efter att antalet patienter med intensivvĂ„rdsbehov hastigt ökat. För andra vĂ€ndan under pandemin jobbar Michaela BĂŒlow nu 48 timmar i veckan, 12,5-timmarspass som strĂ€cker sig frĂ„n sju pĂ„ morgonen till halv Ă„tta pĂ„ kvĂ€llen. För iva-sköterskorna har grĂ€nsen mellan andra och tredje vĂ„gen suddats ut.
ââFlera kollegor Ă€r sĂ„ trötta att de grĂ„ter och visar symtom pĂ„ utmattning. Det finns en grĂ€ns för hur mycket vi klarar av, och flera av oss Ă€r nog nĂ€ra den grĂ€nsen nu.
Hoppas pÄ semester
Ăven i Uppsala Ă€r krislĂ€gesavtalet aktiverat. I förra veckan varnade Fredrik Sund, verksamhetschef vid Akademiskas infektionsklinik, för att sjukhuset kan "hamna i katastroflĂ€ge vĂ€ldigt snart". Enligt iva-sköterskan Helena RonnestĂ„l Ă€r det tydligt att sjukdomsförloppen Ă€r snabbare nu â fler patienter kommer in direkt frĂ„n akuten och mĂ„ste sövas och lĂ€ggas i respirator med en gĂ„ng.
ââMan Ă€r helt urblĂ„st nĂ€r man kommer hem. Just nu kĂ€nns det ganska tröstlöst, vi Ă€r ju redan slutkörda efter ett drygt Ă„r. Om vi bara visste att vi fĂ„r ordentlig semester i sommar ... Vi kommer inte att orka utan Ă„terhĂ€mtning, sĂ€ger hon.
FjolÄrets semester blev bara tre veckor lÄng. Tanken pÄ hur den tiden skulle rÀcka till för att varva ned blev ett stressmoment i sig, sÀger Helena RonnestÄl. NÀr hösten kom gick hon rakt in i vÀggen.
ââDet bara brast. Jag tappade orienteringen nĂ€r jag körde bil, bara Ă„kte runt, runt i en rondell utan att veta var jag skulle ta vĂ€gen. Jag vill inte komma dit igen, men mĂ„nga hĂ€r Ă€r nĂ€ra nu.
"Vi betalar med hÀlsan"
Hon mÀrker det i hur kollegorna beter sig mot varandra, kÀnner igen stressymtomen: hur det snabbt kan hetta till, hur man brusar upp för ingenting.
ââVi betalar med hĂ€lsan, sĂ„ Ă€r det faktiskt. DĂ„ mĂ„ste man frĂ„n arbetsgivarens och regionens hĂ„ll Ă„tminstone se till att kompensera oss ordentligt.
I gengÀld för 12,5-timmarspassen blir ersÀttningen nu sammanlagt 220 procent av lönen per timme. Men efter ett drygt Ärs pandemi Àr det en klen tröst.
ââUnder hela förra Ă„ret, vad fick vi? Ett skobidrag och 3 000 kronor i friskvĂ„rd i stĂ€llet för de vanliga 600. Man mĂ„ste kunna fĂ„ vara ledig, det Ă€r det som Ă€r haken. Det gĂ„r inte i lĂ€ngden annars.
Sade upp sig
Ăven i VĂ€rmland ökar smittspridningen kraftigt. Bland covidpersonalen pĂ„ Karlstads centralsjukhus Ă€r stĂ€mningen uppretad. I veckor har de kĂ€mpat för att fĂ„ samma extraersĂ€ttning som den inlĂ„nade personalen fĂ„tt â enligt regionledningen en sĂ„ kallad "flexibilitetsersĂ€ttning". Efter mĂ„nga om och men gick regionen med pĂ„ kravet, men för iva-sköterskan Gunilla Mattsson var det för sent. UppsĂ€gningsansökan var redan inlĂ€mnad.
ââJag kan inte arbeta i en verksamhet dĂ€r man inte har ledningens stöd. Redan nĂ€r jag hörde ordet "flexibilitetsersĂ€ttning" kĂ€nde jag att nu rĂ€cker det. Jag vet inte hur man bĂ€r sig Ă„t för att vara mer flexibel Ă€n vad vi har varit under pandemin.
Gunilla Mattsson och hennes kollegor har redan jobbat uppĂ„t 3 000 övertidstimmar i Ă„r. Dubbelpass Ă€r inte ovanligt. Numera vĂ€grar de att ta frivilliga extrapass â cheferna fĂ„r beordra dem.
ââMan orkar inte. Vi har slutat att svara i telefon nĂ€r de ringer. Det blir de som Ă€r inne och jobbar just dĂ„ som fĂ„r ta det.
GrÄter dagligen
Flera kollegor redan sagt upp sig eller bett om förflyttning. Patienterna pÄ iva blir fler och fler samtidigt som personalstyrkan med intensivvÄrdskompetens blir allt mindre.
Sista juni gör Gunilla Mattsson sin sista arbetsdag efter 42 Är som anstÀlld inom regionen. I stÀllet börjar hon frilansa. Möjligheten att styra över sitt eget arbete, fÄ chans till ledighet och ÄterhÀmtning, hÀgrar.
ââVi mĂ„r inte bra hĂ€r. MĂ„nga grĂ„ter och Ă€r förtvivlade i stort sett dagligen. Jag kan inte förstĂ„ hur man kan ha lĂ„tit det gĂ„ sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt.