Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Envishet och passion gav henne Nobelpriset

Envishet, ett brinnande intresse och en mycket ovÀntad upptÀckt tog svenskfranska Anne L'Huillier till Nobelprispallen. Hon inser att livet aldrig mer kan bli som förut och tycker att hon har tur som fÄr priset i rÀtt Älder.

"Det Àr som att jag fÄtt ett helt nytt uppdrag"; sÀger Anne L'Huillier.

"Det Àr som att jag fÄtt ett helt nytt uppdrag"; sÀger Anne L'Huillier.

Foto: Johan Nilsson/TT

Forskning2023-12-09 15:34

Det var forskningen som tog henne till Sverige, men det var kÀrleken som gjorde att hon stannade. Efter 30 Är vid Lunds universitet firas hon hÀr som en svensk Nobelpristagare. Men glÀdjen Àr lika stor i Frankrike, dÀr hon hyllas som den andra fransyskan efter mytomspunna Marie Curie som fÄr Nobelpriset i fysik.

Tillsammans med de tvÄ andra fysikpristagarna har hon gett mÀnskligheten nya verktyg för att utforska elektronernas vÀrld inuti atomer och molekyler. Starten var upptÀckten som den dÄ 29-Äriga Annes forskarlag i Paris gjorde nÀr laserstrÄlar riktades genom Àdelgas: I laserljuset uppstod övertoner.

"Jag fick kÀmpa"

Vem var du 1987, nÀr upptÀckten gjordes?

– Jag var en ung forskare, jag ingick i en grupp och hade precis fĂ„tt en fast tjĂ€nst. Det var gruppen som gjorde upptĂ€ckten, men det jag gjorde, det var att jag blev vĂ€ldigt fascinerad och intresserad och ville göra mer och förstĂ„. Jag ville göra teori, göra fler experiment. Det var jag som drev det hĂ€r, inte de andra. De gjorde andra saker sedan.

– Jag minns det första experimentet mycket starkt – det var ovĂ€ntat och jĂ€ttespĂ€nnande.

Var det sjÀlvklart att du skulle fÄ jobba vidare med det hÀr?

– Jag fick kĂ€mpa. Efter ett Ă„r ville min chef att jag skulle göra nĂ„got annat. Det Ă€r dĂ€r jag var lite envis och vĂ€grade. Jag ville verkligen fortsĂ€tta.

Om inte du hade varit sÄ envis, hade upptÀckten dÄ gjorts nÄgon annanstans?

– Ja, det tror jag. Det fanns en annan grupp i USA som gjorde liknande experiment, men inte alls med samma laser. De sĂ„g ocksĂ„ övertoner, men inte som vi gjorde, och de fortsatte inte med det. Det Ă€r egentligen det jag fĂ„r Nobelpriset för – att jag fortsatte.

HjÀlpte motstÄndsrörelsen

Hur var din uppvÀxt?

– Jag vĂ€xte upp i Paris, i en vanlig familj, med en bror och en syster. Min pappa var ingenjör inom datavetenskap.

Vad var det i din barndom som gjorde att du valde forskarbanan?

– Min morfar var forskare inom radioelektricitet, som det hette dĂ„, och Ă€ven lĂ€rare. Han dog nĂ€r jag var fyra Ă„r gammal, men det Ă€r hans historia i familjen som har inspirerat mig ganska mycket.

– Det var vĂ€ldigt spĂ€nnande nĂ€r jag var barn. Det var extremt hemligt, men han hjĂ€lpte motstĂ„ndsrörelsen med kommunikation via radio. Han satt fĂ€ngslad pĂ„ grund av detta, men tack och lov sĂ„ slĂ€pptes han efter ett par mĂ„nader eftersom det inte fanns tillrĂ€ckliga bevis.

MÄnlandningen triggade

– Sedan var det ocksĂ„ nĂ€r mĂ€nniskor gick pĂ„ mĂ„nen första gĂ„ngen: Jag var tio Ă„r gammal och vĂ€cktes av min mormor. Jag minns det mycket vĂ€l, jag tror att det har triggat mitt intresse. Jag vill ocksĂ„ trycka pĂ„ hur viktigt det Ă€r att ha bra lĂ€rare. Det hade jag kanske inte hela tiden, men nĂ„gra Ă„r i naturvetenskap och matematik. Det var vĂ€ldigt viktigt.

KÀnde du tidigt att det var fysik du skulle satsa pÄ?

– Ja, fysik eller matematik. Jag minns att jag hela tiden tĂ€nkte att jag vill gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt jag kan, men vi fĂ„r se vad det blir. Jag hade inte en dröm om att bli forskare, inte alls, jag visste att det var jĂ€ttetufft och jag visste inte alls att jag kunde.

"Är ganska nördig"

Är du nördig?

– Jag Ă€r ganska nördig, jag Ă€r fokuserad. Men samtidigt hĂ„ller jag inte bara pĂ„ med forskningen. Jag har en familj och det har varit jĂ€tteviktigt.

Du har sagt att det kan vara bÄde plus och minus i forskarkarriÀren att vara kvinna?

– Det Ă€r klart att det Ă€r svĂ„rare, för man saknar förebilder, och ibland Ă€r det tufft att bara jobba med mĂ€n, som jag har gjort ganska mycket. Men samtidigt har det gjort att jag har varit synligare.

– Bland det negativa Ă€r att alltid nĂ€r man fĂ„r nĂ„gonting, anslag och liknande, dĂ„ kommer frĂ„gan: FĂ„r jag anslaget för att jag Ă€r kvinna och för att de behöver belöna kvinnor? Det gĂ€ller att ta bort det dĂ€r och inte pĂ„verkas för mycket av sĂ„dana saker. Det gĂ€ller att ha gott sjĂ€lvförtroende och framför allt envishet.

"Go for it!"

Vilket Àr ditt rÄd till unga forskningsintresserade kvinnor?

– Det Ă€r bra om ni har passion och gillar det ni gör. Ni vill förstĂ„ och förbĂ€ttra – det Ă€r det som Ă€r det viktiga. Ni fĂ„r lite grann följa er intuition. Mitt rĂ„d, om ni har den hĂ€r passionen för vetenskap skulle jag sĂ€ga: Go for it!

– Det gĂ„r att kombinera ett vanligt liv med familj och barn med forskarkarriĂ€r. Det gĂ„r om man vill det. Jag sĂ€ger inte att det Ă€r lĂ€tt, men jag ser fram emot att det Ă€r fler kvinnor som jobbar inom fysiken och forskningen. Jag Ă€r optimistisk, jag ser en positiv utveckling.

"Priset Àr dubbelt"

Hur Àr din relation till Frankrike?

– Det som glĂ€djer mig jĂ€ttemycket i det som har hĂ€nt Ă€r att det Ă€r sĂ„ mĂ„nga som Ă€r glada – i tvĂ„ lĂ€nder. Det kĂ€nns som att priset Ă€r dubbelt: Inom Lunds universitet Ă€r man glada, i Sverige, i Lunds stad, i min tennisklubb – jag blev utsedd till hedersmedlem i gĂ„r, det Ă€r roligt.

– Men det Ă€r samma sak i Frankrike: Det forskningsinstitut dĂ€r jag gjorde den hĂ€r upptĂ€ckten, det Ă€r deras första Nobelpris. De betraktar det som att det Ă€r deras Nobelpris – och de har rĂ€tt. Det Ă€r ocksĂ„ Lunds universitets första Nobelpris.

"Sverige Àr mitt land"

Har du nÀra band till Frankrike?

– Jag kom till Sverige av familjeskĂ€l, inte för att jag inte trivdes dĂ€r jag jobbade. Jag har hela tiden försökt att ha vĂ€ldigt starka band med mina gamla kollegor och det franska vetenskapssamhĂ€llet.

– Sedan har jag naturligtvis halva min familj som bor dĂ€r, sĂ„ varje sommar har vi varit i Frankrike. Min ena son bor i Frankrike, han studerar musik i Paris. Min andra son lĂ€ser maskinteknik i Lund.

Du Àr samtidigt djupt rotad i Sverige?

– Jag har bott hĂ€r i mer Ă€n 30 Ă„r. Sverige Ă€r mitt land. DĂ€rför Ă€r det extra roligt att fĂ„ Nobelpriset.

"Har gÄtt sÄdÀr"

Du har sagt att du ska fortsÀtta precis som tidigare, trots priset. Hur har det gÄtt hittills?

– SĂ„dĂ€r. Jag har genomfört min undervisning och en doktorand har disputerat, men annars har jag inte kunnat forska som tidigare. Det Ă€r som att jag fĂ„tt ett helt nytt uppdrag.

– Jag har svarat pĂ„ 1 400 mejl frĂ„n alla hĂ„ll och kanter, och jag har svarat en massa journalister. Jag har ibland tackat nej, men jag har försökt sĂ„ gott jag kan. NĂ€sta Ă„r inser jag att jag kommer att resa ganska mycket och hĂ„lla förelĂ€sningar. Det Ă€r ganska intensivt, men samtidigt jĂ€tteroligt.

– Egentligen Ă€r jag i rĂ€tt Ă„lder, inte mitt i karriĂ€ren utan mot slutet. Men hade jag varit tio Ă„r Ă€ldre skulle det ha varit ganska tufft.

Fakta: Superlaser lockade henne till Lund

I oktober 1992 skulle en ny, toppmodern laserutrustning invigas vid Lunds universitet. Lundafysikern Claes-Göran Wahlström, som senare skulle bli hennes make, bjöd in Anne L'Huillier för att hÄlla föredrag vid ett invigningssymposium.

Han bad henne ocksÄ att ta med den experimentutrustning som hon byggt upp efter upptÀckten av sÄ kallade övertoner i laserljus 1987, för att genomföra experiment med hjÀlp av Lunds nya laser.

Hon hade med sig en hel lastbil med utrustning, som i kombination med den nya lasern i Lund kunde anvÀndas till en rad framgÄngsrika experiment. PÄ kuppen trÀffade hon alltsÄ mannen i sitt liv och 1994 bosatte hon sig i Lund.

KÀlla: Claes-Göran Wahlström


Fakta: Tre pristagare i fysik

Årets Nobelpris i fysik gĂ„r till Anne L’Huillier, Pierre Agostini och Ferenc Krausz.

Deras experiment har gett mÀnskligheten nya verktyg för att utforska elektronernas vÀrld inuti atomer och molekyler.

Detta sker genom att skapa extremt korta ljusblixtar, som kan anvÀndas för att urskilja de snabba förlopp dÀr elektroner förflyttar sig eller Àndrar sin energi. Blixtarna varar sÄ kort tid att de mÀts i attosekunder.

En attosekund Àr sÄ kort att det gÄr lika mÄnga sÄdana pÄ en sekund som sekunder pÄ hela universums Älder.

Anne L’Huillier upptĂ€ckte 1987 att ett stort antal olika övertoner av ljus uppstod nĂ€r hon sĂ€nde infrarött laserljus genom en Ă€delgas. Varje överton Ă€r en ljusvĂ„g med ett visst antal hela svĂ€ngningar för varje svĂ€ngning i laserljuset. De uppstĂ„r genom att ljuset frĂ„n lasern vĂ€xelverkar med atomer i gasen och ger vissa elektroner extra energi, som sedan avges som ljus.Hon fortsatte utforska fenomenet, och visade vĂ€gen för de genombrott som följde.

År 2001 lyckades Pierre Agostini framstĂ€lla och undersöka en serie sĂ„dana ljuspulser efter varandra, dĂ€r varje puls bara var 250 attosekunder lĂ„ng. Vid samma tid arbetade Ferenc Krausz med en annan sorts experiment, dĂ€r han kunde isolera en enskild ljuspuls som varade i 650 attosekunder.

KÀlla: Direktcitat frÄn Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!