I portuppgĂ„ng nummer 20 pĂ„ Ăvre Husargatan i Göteborg bor en ensam sköldpadda kvar. I 34 Ă„r har han bott i huset, men nu stĂ„r lĂ€genheterna runt omkring tomma. Han fĂ„r sĂ€llskap av husets fastighetsskötare och bullret frĂ„n renoveringen.
Den rödörade vattensköldpaddan Nisse blev kvar i sitt akvarium nÀr Àgaren Lars Hultén tvingades evakuera tidigt pÄ morgonen den 28 september i fjol. Nisse har tagits om hand av fastighetsskötaren dÄ de boende Ànnu inte fÄr komma in i huset.
Lars Hultén beskriver hur han "flög upp" ur sÀngen av den kraftiga smÀllen. Han trodde först att det var ett Äsknedslag men nÀr tjock, svart rök fyllde trapphuset pÄ bara ett par minuter insÄg han att det rörde sig om nÄgot annat.
ââDet var vĂ€ldigt dramatiskt, folk sparkade ju sönder sina balkonger för att kunna hoppa ner, berĂ€ttar han.
SjÀlv blev han mÀrkligt lugn, chockad men aldrig rÀdd. Med hjÀlp av rÀddningstjÀnsten tog han sig ner frÄn balkongen pÄ andra vÄningen.
Evakuerade tills Ă„rsskiftet
Totalt evakuerades 140 lÀgenheter fördelade pÄ sju trappuppgÄngar efter explosionen. Drygt fyra mÄnader senare har mÄnga kunnat flytta hem igen, men i de tre vÀrst drabbade uppgÄngarna kommer renoveringsarbetet att pÄgÄ i mÄnga mÄnader till. De boende i en av trappuppgÄngarna berÀknas kunna flytta hem i sommar och ytterligare en i höst. De som bor i den sista uppgÄngen fÄr troligtvis vÀnta till Ärsskiftet.
ââAtt det tar lĂ„ng tid beror pĂ„ att arbetet mĂ„ste göras i en viss ordning. Ăven om vissa lĂ€genheter skulle gĂ„ att flytta tillbaka till sĂ„ mĂ„ste hela uppgĂ„ngen vara klar, eftersom fastigheten nu Ă€r en byggarbetsplats, sĂ€ger Jessica Bengtsson, marknads- och kommunikationschef hos fastighetsĂ€garen Ernst RosĂ©n.
Skadorna i lÀgenheterna varierar stort. En del behöver bara saneras, andra behöver genomgripande renoveringar. Mycket Àr rökskadat.
Anja Almén Àr en av dem som fortfarande Àr evakuerade. Hon tillbringade de första veckorna efter explosionen pÄ ett hotell, och har sedan dess bott i en ersÀttningslÀgenhet. Beskedet om att det dröjer Ànda till sommaren innan hon fÄr flytta hem tog hÄrt.
ââDet kĂ€nns jĂ€ttejobbigt. Det Ă€r fint hĂ€r med fina möbler sĂ„ jag ska inte klaga men... Det Ă€r inte mitt hem. Jag kĂ€nner mig vĂ€ldigt rotlös, sĂ€ger hon.
"Har ont i sjÀlen"
Morgonen den 28 september skyndade hon genom det rökiga trapphuset med en ficklampa i munnen och mobiltelefonen i handen. Inte förrÀn flera veckor senare fick hon komma in i lÀgenheten för att hÀmta sina tillhörigheter.
ââDet svĂ„raste i början var ekonomin. DĂ€r tycker jag att kommunen kunde ha stĂ€llt upp sĂ„ att vi Ă„tminstone kunde fĂ„ klĂ€der pĂ„ kroppen. Saronkyrkan stĂ€llde upp med jĂ€ttemycket, men nĂ€r det gĂ€ller underklĂ€der sĂ„ Ă€r det inte jĂ€ttekul att fĂ„ det begagnat, sĂ€ger Anja AlmĂ©n.
ââJag Ă€r 72 Ă„r gammal, jag Ă€r inte pĂ„ topp. Jag har ont i knĂ€na och i axlarna, och nu har jag ont i sjĂ€len ocksĂ„ pĂ„ grund av detta.
Jessica Bengtsson berĂ€ttar att alla hyresgĂ€ster nu har inkvarterats i andra boenden, en del permanent men de flesta tillfĂ€lligt. Den tidigare stadiga strömmen av frĂ„gor har sinat, nu gĂ€ller det bara att vĂ€nta. Ăven för personalen pĂ„ fastighetsbolaget har det varit en omtumlande tid.
ââNu börjar man landa i det. VĂ„rt fokus har hela tiden varit vĂ„ra hyresgĂ€ster och hur upplevelsen Ă€r för dem, men det Ă€r ju en vĂ€ldigt speciell hĂ€ndelse. Det gĂ„r inte riktigt att förbereda sig för nĂ„got sĂ„dant hĂ€r, sĂ€ger hon.
KĂ€nsla av gemenskap
Lars Hultén hade bott i olika lÀgenheter runt samma innergÄrd sedan 1987. Nu har han tillfÀlligt flyttat in hos en vÀn i en annan del av Göteborg. Han poÀngterar att han har det bra, men berÀttar att han saknar sin vardag.
ââDe kommer ju inte direkt, de kĂ€nslorna. De kommer allt eftersom. Det lĂ„ter sĂ„ banalt, men bara att sitta framför tv:n och se pĂ„ sport..., sĂ€ger han.
Sköldpaddan Nisse ska snart flytta till Lars HultĂ©ns arbetsplats, dĂ€r han ska bo tills de bĂ„da fĂ„r flytta hem till Ăvre Husargatan igen i höst. Lars HultĂ©n lovordar fastighetsĂ€garen, som han tycker gjort ett fantastiskt jobb, och de grannar som hjĂ€lpt varandra under de senaste mĂ„naderna.
ââEfterĂ„t sĂ„ trĂ€ffades alla vi som bodde i omrĂ„det vid Saronkyrkan. Visst var vi chockade, men det var en sĂ„ go stĂ€mning. Alla var sĂ„ goa mot varandra. Det hjĂ€lpte nog mĂ„nga, sĂ€ger han och tillĂ€gger:
ââMan fick aldrig kĂ€nslan av att vara ensam i det hĂ€r.