Den röda träfasaden på skolbyggnaden blänker i solskenet och det vita trästaketet runt trappan till entrén förflyttar tankarna till Astrid Lindgrens Bullerbyn. Vårt stopp den här gången är Igelfors, där Björke skola för många är livsnerven mitt i.
– Ja, den gör det möjligt för den här bygden att överleva. Det som ofta avgör om en familj vill flytta till en ort är om det finns en skola, säger rektor Karin Bennerhed.
Men innan vi tar ett mer ingående samtal med henne om skolans betydelse blir det ett besök i affären som ligger precis intill.
– Det här är Sambandscentralen, skojar Annelie Runesson, som är kund och precis har gjort sitt inköp. Hon har bott i Igelfors i 23 år och kommer regelbundet hit för att handla.
Men bakom skämtet visar det sig ändå finnas en viss sanning. Kicka Reidarsdotter och Lulli Andersson, som numera driver affären, har blivit något av "spindlar i nätet", dit många vänder sig i olika ärenden. Inte bara för att handla
– Det händer att folk ringer hit bara för att prata, vi blir lite som psykologer, säger Kicka, som betecknar affären som sitt andra hem. Här har hon mer eller mindre vuxit upp, eftersom hennes mamma också har drivit butiken.
Kicka tillägger:
– Vi har nog koll på det mesta som händer i byn. Märker vi att en av våra kunder inte kommit på ett tag blir vi så klart oroliga En gång stämde verkligen våra farhågor. Vi tog kontakt med de anhöriga och det visade sig att personen var sjuk.
Men alla ansikten känner butiksägarna trots allt inte igen.
– Det har nog flyttat in några nya här, det känns kul. Men vad jag har hört är det inte lätt att hitta någonstans att bo just nu, konstaterar Lulli.
Hon jobbade tidigare på Igelfors bruk men blev uppsagd i en vända då det var dags att dra ner. Nu har bruket gått i konkurs.
– Det är ju tråkigt, men jag tror inte det är så många från Igelfors som drabbas, är väl bara fem härifrån som jobbar där, säger Kicka och räknar upp namnen.
Så kommer Fredrik Lundgren in i butiken. Han är 23 år och presenterar sig som anställd.
– Jag jobbar här genom arbetsförmedlingen. Jag gör allt som de där två inte orkar, skojar han och tittar på Lulli och Kicka.
Just den här dagen är han ledig och har med sig flickvännen Ebba Andersson. Tillsammans bor de hemma hos Fredriks föräldrar. Ekonomin tillåter just nu inget annat.
– Men klart vi vill bo i en egen lägenhet. Flytta ifrån Igelfors? Näe! Här är det så lugnt och tryggt, säger han.
Lugnet är också något som Carina Lantz värdesätter. Hon bor med sambo och barn på Björke gård som ligger intill grusvägen mot badplatsen. Hon kommer gående med en såg i ena handen. Den här dagen är hon ledig från jobbet på Mo Gård.
– Jag ska fixa en sittpinne åt hönsen, säger hon medan den ivriga hunden Snobben, av rasen kinesisk nakenhund försöker få uppmärksamhet. Han sätter sig en bit i från och ylar det högsta han kan för att få matte att komma.
Lite mer lågmälda är de två hästarna som möter upp vid grinden till hagen.
– Jag älskar dem. Vi flyttade hit för att kunna ha en egen gård, det var väl fem, sex år sedan, säger Carina.
Numera har gården utökats med höns, som ger familjen frukostägg. Får Carina som hon vill kommer det även att finnas grisar på gården framöver. Och kanske några kor.
Även om Carina stortrivs har hon ändå en del synpunkter på kommunikationerna. Det skulle underlätta om det gick tätare bussturen, framför allt för barnens skull, konstaterar hon.
Och just barn är en väldigt viktig del av Igelfors. Det skriver rektor Karin Bennerhed under på, när vi senare slår oss ner kring ett bord i ett litet nyrenoverat rum på Björke skola. I lektionssalen intill flödar nostalgin. På ena kortväggen hänger en grön griffeltavla, bredvid finns en kakelugn och mitt på golvet står ett blädderblock på träställning.
– Vi har runt 35 elever på skolan och så har vi förskolan. Det är tack vare väldigt engagerade föräldrar och lärare som skolan fungerar så bra. Den är verkligen grunden till att bygden lever, betonar hon återigen.
Hon påpekar också att skolan ger en ökad sammanhållning mellan föräldrar på orten.
– Den betyder även mycket för de äldre som bor här. De ser att det finns liv och rörelse även dagtid här, ja, att det finns någon där hela tiden och det ger en viss trygghet, säger hon.