Bo Tufvesson och Kenneth Lekberg från Naturskyddsföreningen ansvarade för slåtterarbetet.
I söndags var det slåttergille. Ett 20-tal kvinnor och män tog hand om gräset med liar och räfsor. På onsdag kommer det slagna gräset att vändas och nästa helg räfsas det ihop och slängs ut i skogen.
– Nu för tiden är det ingen som vill ha det, säger Bo Tufvesson, ordförande i Naturskyddsföreningen.
Annat var det på 1700-talet och århundradena framöver. Då blev gräset till vintermat åt korna.
Den äldsta husförhörslängden för Regna är från 1793. Då bodde torparen Sven Olofsson med hustrun Ingrid Olofsdotter vid torpet med fyra barn, en piga och en dräng.
Karin Tufvesson, Ljusfallshammar och Boel Hansson, Lotorp, räfsade ihop det slagna gräset. Bakom den syns vargstängslet.
Då handlade det om överlevnad för djur och människor. Nu är det ängens överlevnad som står i centrum.
– Vi tog över Holmsjöhultängen 1995. Då var den helt igenväxt med massor av sly. Man såg inte sjön, säger Kenneth Lekberg, som är ängsansvarig.
Den siste torparen lämnade Holmsjöhult på 1950-talet. Sedan var det sommarbostad i flera år innan Hanna Malzoff flyttade in 2013. Nu är Holmsjöhult åretruntbostad.
Naturskyddsföreningen vårdar ängen med lie och räfsa. Hanna Malzoff bor i Holmsjöhult och var med för andra året.
Hanna Malzoff är med i slåtterarbetet för andra året och har lärt sig att behärska lien. För henne är det nästan som att jobba i den egna trädgården.
Ängen ägs dock av Holmen och arrenderas av Naturskyddsföreningen i Finspång.
– Vi har räknat in att det finns över 200 olika växter här, säger Bo Tufvesson.
Bland dem finns några mer ovanliga som fältgentiana med fyra blåvioletta blomblad och tvåblad, en orkidé med två stora blad. Man kan också hitta nattviol och jungfru Marias nycklar med flera. Bo vill ändå inte kalla platsen för en orkidéäng.
– Det är också många fjärilar som kan ses här, säger han.
Anette och Anders Abrahamsson från Butbro var med för första gången. Det är viktigt att bevara det öppna landskapet tyckte de.
För att vårda de mer sällsynta växterna får föreningen bidrag från länsstyrelsen och för några år sedan blev Holmsjöhultängen ett Natura 2000-område, som syftar att bevara en biologisk mångfald inom EU.
Efter söndagens arbete, som alltså skedde helt utan moderna maskiner ska gräset ligga och torka. Växterna fröar av sig och blir till nya blommor kommande vår.
Ingvar Tibblin, Lotorp, skärper lien.
När allt gräs räfsat ihop kommer det får för att efterbeta marken. Så skedde även på 1700-talet, även om det då var kor som gjorde det. För att fårägarna ska våga skicka hit fåren har länsstyrelsen bekostat och satt upp ett vargstängsel runt det cirka en hektar stora området.
– Till och med ute i vattnet har vi stängsel, men bara när fåren går här och betar, säger Bo Tufvesson.
Men nu är det rast och det blir samling kring den medhavda matsäcken.
Matpausen och det sociala är viktigt i arbetet.
Ett par blåklockor har fallit för lien. Men nästa år kommer de igen.