På terrassen utanför glasverandan kan Hannah Malzoff blicka ut över naturen.
Det var 2013 som Hannah Malzoff och Rickard Andersson hittade sitt drömhus, efter flera års letande, först tänkt som sommarställe. Huset vid Holmsjön i Igelfors var nedgånget, men de avvaktade med att renovera. De ville bo in sig. Men en toalett fixade de till.
Båda är födda på landet, men har bott i Norrköping i 20 år. Sedan april i år bor de i huset på heltid och överväger att lämna lägenheten för gott.
– Vi saknade landet och naturen, säger Hannah.
Deras krav på huset var många, bland annat skulle det finnas el och VA och huset skulle ha en själ. När de nästan hade gett upp dök den gamla bondgården Holmsjöhult upp. Ett hus med anor i 1600-talet. Dagens byggnad är från 1872 och renoverades på 1940-talet. Den sista bonden flyttade på 1960-talet. Ladugård och andra uthus är borta sedan länge.
Och nog har huset en själ.
I den första husförhörslängden från 1793 hittar vi bonden Sven Olofsson med hustru Ingrid Olofsdotter och deras åtta barn. Sven var född 1756 och brukade gården i hela sitt vuxna liv fram till sin död 1840, 84 år gammal.
Husförhörslängderna berättar om många som bott på Holmsjöhult, till exempel Carl och Johanna Olofsson, som bodde där i cirka 50 år från 1860 och framåt.
1809 dömdes Ingrid Olofsdotter till åtta dagars fängelse på vatten och bröd på Linköpings slott. Hennes svärson hade då dömts för mord på sin mor (hon dog av skadorna sex månader senare), planer som Ingrid känt till men aldrig berättat. Svärsonen och en medhjälpare fick spöstraff och straffarbete.
Holmsjöhult 1793. Hustrun Ingrid skulle 1809 dömas till åtta dagars fängelse på vatten och bröd för att ha känt till svärsonens mordplaner. Källa: ArkivDigital.
Holmsjöhultsfrun blev ett begrepp och när Hannah Malzoff skulle starta en blogg om gården tog hon det namnet.
Dagens historia är ljusare. Det dröjde länge innan de förstod att huset verkligen var deras.
– I flera år kunde jag sitta på gräsmattan och tänka, att är det här verkligen vårt med skog och ängsmark inpå oss. Den frihetskänslan, säger hon.
– Det är jättetyst och kolsvart på nätterna, oftast med en fantastisk stjärnhimmel. Det ser man annars knappt längre, säger Rickard
– Här fyller alla årstider ett syfte, men våren är vår favorit, när bofinken och sädesärlorna kommer tillbaka, säger Hannah.
Kring huset finns också hjortar, ett rävpar, grävling och älg.
Holmsjöhult ligger djupt in i i skogarna kring Igelfors med Holmsjön strax intill.
På nästan tio år har de hunnit mycket. Huset har målats om i falurött, fönstren är renoverade, toaletten fixad liksom en provisorisk dusch, elen har dragits om och en kakelugn är installerad. Men det största är utbyggnaden med 60 kvadratmeter och en glasveranda.
Hela tiden försöker de jobba med gammal teknik. De har till exempel lerklinat timrade väggar. Med lerans hjälp kan man fylla i hålrum och skapa jämna väggar som sen går att tapetsera eller måla. De använder linoljekitt och linoljefärg i stället för moderna material.
Hannah Malzoff lerklinar en av väggarna. En gammal teknik som passar i gamla hus.
Utbyggnaderna är ett stort ingrepp i huset själ, men de låter hela tiden huset bestämma.
– Vi har tagit hjälp av experter och tidskriften Gård & Torp för utbyggnaden åt norr, säger Rickard.
– Vi försöker förhålla oss till huset, se vad det klarar av utan att förstöras, säger Hannah.
Rickard Andersson anpassar regeln, efter avstämning med snickare, för att få plats med fönsterbräda
Mycket gör de själva men allt bärande liksom el och VA görs av proffs. På tur står badrum och tvättstuga, sedan fortsätter de efter principen ett rum i taget.
Hur har ni fått kunnandet?
– Genom att göra om och göra rätt, säger Hannah med ett skratt.
Den nybyggda glasverandan är en plats Rickard och Hannah gärna tar en fika på.
På bloggen delar de med sig av sina erfarenheter och hoppas kunna inspirera andra ägare av gamla hus.
Rickard är tacksam att han inte föll för sin första tanke när de kom till Holmsjöhult. Att riva alltihop och bygga nytt.
– Jag hoppas att jag skojade, säger han.
Holmsjöhultsfrun hade inte tyckt om det.