Vi letar fram den gamla, slitna och bortglömda kanoten innan vi åker till Igelfors en tidig lördagsmorgon i juni.
Efter att ha släppt av en tonåring vid fotbollsplanen Tomtavallen åker vi ner till kanalen bakom bruket. Vi parkerar på Liebruksvägen och tränger oss fram genom de ganska täta buskarna innan vi får i kanoten i det lugna vattnet.
Bävrar har byggt bo här. Spåren av de vattenlevande gnagarna märks väl på de fällda och avgnagda träden längs stranden.
Vattnet är spegelblankt. Solen strålar och vi är omgärdade av total grönska i den öde och trånga kanalen – Björklången – som visar sig vara väldigt lång och smal. Efter cirka hundra meter hoppar ett rådjur över bäcken framför oss. Hänförande. Strax därpå ser vi en huggorm som ligger och solar sig på en sten. Så tyst och stilla men ändå så vilt. Exotiskt.
Efter en halvtimmes paddlande mot Regna blir det väldigt grunt. På sina ställen måste vi hoppa i vattnet, vada och hjälpa kanoten på traven. Efter ytterligare en bit kommer vi till ett vattenfall. En skylt med två människor med en kanot på huvudet visar att det är dags att bära kanoten i 100 meter.
Precis innan vi kommer ut i sjön Björklången passerar vi ett par på en brygga, vid sitt paradisställe.
– Håll till vänster där sjön tar slut, där är det som att vara i Amazonas, tipsar de.
Vi stannar till, äter lunch och badar i sjön innan vi vänder tillbaka till Igelfors igen. Och det känns som vi befinner oss i Amazonas, även här. Naturen är vacker och varierande med kohagar, öde vassruggar och ofantligt stora och färgglada trollsländor. Insekternas surrande och våra paddeltag är det enda som hörs.
Efter vår spontana kanottur får vi höra att området kring Igelfors och Regna är ett mycket uppskattat vattensystem att paddla i.
– Den populäraste leden går från Avern vid länsgränsen mot Närke nedströms via Bottenån, Viflotten, Björklången och Backa ån till Igelfors där övernattning kan erbjudas, står det på sidan www.igelforsregna.se
Efter ett lyft på cirka 700 meter är det möjligt att fortsätta färden ända ned till Lotorp.
Men vi går iland på samma ställe i Igelfors som vi kom ifrån.
– Såg ni bävern, den bor där nere, säger en mor och dotter som kommer förbi när vi lastar på kanoten på biltaket.