Det närmade sig första maj anno 1918 och i tvåkammarsriksdagen var en brännande fråga uppe till omröstning: nämligen den om kvinnlig rösträtt. Kampen hade förts under många år men även denna gång blev resultatet negativt: första kammaren röstade ner förslaget med röstsiffrorna 62-36. Däremot bifölls rösträttsförslaget av andra kammaren med 120 röster mot 49. I Östergötlands folkblad (ÖF) från den 29 april 1918 står att läsa om debatten: ”Hr von Koch (liberala samlingspartiet, förf. anm.) ansåg det vara en förödmjukelse för vårt folk, att kvinnorna voro utestängda från medverkan i de allmänna frågorna.”. Det var inte förrän 1919 som de första besluten togs som ledde till att kvinnor kunde rösta i valet 1921.
Så kommer då äntligen första maj i en tid av fortsatt världskrig, med nyligen genomförda hungerdemonstrationer på många platser i landet och en nyligen timad revolution i Ryssland – den turbulenta tiden märks också på uppslutningen: ÖF konstaterar att det i Norrköping var ”större tillslutning under fanorna än någonsin” med över 20 000 människor samlade ”å demonstrationsplatsen”.
Även i Finspång är det många som tar tillfället i akt att gå ut på gatorna och visa sitt missnöje. ”Demonstrationståget i Finspong räknade omkring 1500 deltagare och å demonstrationsplatsen, Folkets park, var omkring 2000 personer samlade”. ÖF konstaterar att det fanns de i tåget som hade budskap med ett bistrare tonläge än andra: ”Ett par tillfällighetsstandar fördes i tåget. Ett av dessa bar inskriptionen: Bröd eller blod! Se på Ryssland!”.
Något senare i maj konstaterar ÖF att ett av de större industriföretagen i Finspång tagit ett bra initiativ: ”Fredag och lördag denna vecka, i och för odlingsarbete ha arbetarna vid Stals verkstäder i Finspong erhållit och utbetalas för denna tid full avlöning till gifta arbetare samt till dem av de ogifta, vilka äro de gifta behjälpliga med deras arbete. Övriga erhålla halv avlöning. Exemplet manar till efterföljd".
Det är dock en kall vår som kan få effekter för lantbruket. Den 6 maj berättar ÖF om "de senaste starka frostnätterna i norra Östergötland med en temperatur av – 8 grader". Det finns farhågor om att detta ska leda till en negativ inverkan på höstsådden, något som också visar sig stämma senare i månaden för vissa lantbrukare.
Det är alltså ganska dåliga tider för många och ÖF upprörs över vad som skulle kunna sägas vara en motsvarighet till dagens äldrebrott, åtminstone att döma av reaktionen hos en journalist som inte lägger någon större kraft på att hålla tillbaks sitt förakt för brottet ifråga: "Ett tarvligt tilltag har någon gjort sig skyldig till, då han en utav de senaste nätterna upptagit satt potatis från ett potatisland tillhörande en arbetare Hagström i Högby, Finspong. Tilltaget, i sig självt ytterst tarvligt och brottsligt, är så mycket mera klandervärt, då förlusten i detta fall drabbar en gammal, av ålder och arbete nedbruten arbetare, som ända in i det sista trälar för sin existens".
På östkusten sker den 6 maj en tragedi som blir en otäck påminnelse om det världskrig som fortfarande rasar i Europa. ÖF skriver: "En fruktansvärd minolycka har i går e m inträffat i Västervik. Då man vid tvåtiden på middagen skulle desarmera en drivmina i närheten av glasbruket exploderade denna helt oväntat under det ett flertal personer befann sig i närheten. Samtliga närvarande, tio personer, dödades omedelbart eller skadades så svårt att de senare avledo.".
Tidningen beskriver med naturalistiska ordalag hur explosionen påverkat offrens kroppar och konstaterar också att minan haft en mycket ovanlig konstruktion: en person som är väl förtrogen med minor "fann den vara så märkvärdig att han var osäker på om det var en mina". En fyrmästare Lundgren som innan händelsen besiktat tingesten konstaterade då att det handlade om en kombination av "kontakt- och strömina". Han ska vid besiktningen ha yttrat: "Det är en riktig helvetesmaskin och vad ni gör handskas försiktigt med den".
Det sker fler minincidenter: på västkusten görs ett antal fynd vilket leder till att fiskare knappt vågar åka ut med båtarna och i Gryts skärgård hittas också en mina flytande i en fjärd. Inga av dessa leder dock till någon olycka med så tragisk utgång som den i Västervik.