Valborgsmässoafton 1917 närmar sig och i landet pyr det av missnöje över livsmedelsransoneringar av olika sorter – något som tydligt framgår av bevakningen i Östergötlands folkblad. Runtom i landet drar hungerdemonstrationer fram och Finspång skiljer inte ut sig på denna front. Dagarna innan valborg har till exempel i Hällestad 300 personer under musik tågat till brödnämndens ordförande i Prästköp ”medförande ett vitt standar med inskriptionen ’Mera bröd. Bort med livsmedelsjobbarna’”.
Att många har det svårt i denna tid är tydligt men olika föreningar och sammanslutningar gör vad de kan för att hjälpa de som drabbats hårdast: Finspongs handelsförening beslutar till exempel att ”2000 kronor av 1916 års nettovinst skola utdelas ibland föreningens mindre bemedlade kunder”. Det bygger alltså upp mot ett första maj där missnöje, fattigdom och hunger fungerar som tändvätska för många inom arbetarleden.
Alla är dock inte riktigt lika positiva till den växande arbetarrörelsen. Östergötlands folkblad skriver den 1 maj om ”Båll-Kalle” i Finspång, en person som från början ska ha tillhört den ungsocialistiska rörelsen men som uppenbarligen radikalt ändrat åsikt om arbetarrörelsen och socialdemokraterna – enligt tidningen har han ”avancerat till den mest reaktionära ståndpunkt som är tänkbar. För några dagar sedan har denne herre yttrat, att om han hade tillåtelse så skulle han 1 maj, då demonstrationen gå av stapeln, skjuta ner så många socialister som han kunde komma åt.”.
Men det blir inga våldsamheter, däremot är uppslutningen stor när väl första maj infaller. I Finspång bedöms tågets storlek till 3000 personer och häri "fördes 20 fanor och standar och tre musikkårer spelade". För första maj-talet stod riksdagsman Ernst Haage som bland annat gjorde ett uttalande för Amaltheamännens frigivande.
Amalthea-historien handlade om ett bombdåd som skedde i Malmö 1908 mot brittiska strejkbrytare på fartyget Amalthea där en person dog och 23 skadades. De tre ungsocialister som utfört dådet fängslades och efter detta drogs en kampanj igång för att frige de tre männen. Just den förste maj 1917 gjordes förresten ett fritagningsförsök då 10 000 arbetare tågade till fängelset i Härnösand för att befria en av männen, Anton Nilsson. Detta misslyckades men han kom att släppas senare under året.
Om det var mycket folk i demonstrationståget i Finspång överträffades det med råge i Norrköping. Enligt uppgift tågade detta år uppåt 20 000 kvinnor och män under fanorna. "Aldrig någonsin förr har en förstamaj-demonstration, av sådan dimension som gårdagens, ägt rum i Norrköping." står det att läsa i Östergötlands folkblad.
Talare på denna storslagna manifestation i Norrköping var Karl Ward (S), riksdagsledamot men också medarbetare på Östergötlands folkblad. Han talade om krigets vedermödor och om arbetarrörelsens roll men gav också en reflektion och en förutsägelse som i historiens ljus kanske inte kan betecknas som klockren. "En händelse av världshistorisk betydelse har emellertid inträffat sedan vi sist voro samlade så här; den ryska statsvälvningen, vilken förväntas giva det stora landet den mest fria författning av alla Europas länder, en tilldragelse som satt sin prägel på även den svenska arbetarklassen". Nja, så fri författning blev det ju inte...
Socialdemokratin hade redan splittrats och det var bara två veckor kvar innan Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti skulle bildas. Detta blev senare Sveriges kommunistiska parti, med flitiga kontakter med Sovjetunionen, och utvecklades så småningom till dagens Vänsterparti.