Nog är det mycket här i världen som man kan undra över. Nog är det ett och annat man har svårt att förstå. Då tänker vi inte främst på storpolitiken, den som framför allt styrs av herrar i mogen ålder, rejäl plånbok och svart kostym, för den är obegriplig. Nej, just nu klurar vi på svenska konstigheter. I vår barnsliga naivitet har vi trott att våra svenska banker skulle ha ett slags serviceansvar som motprestation för att de får förvalta våra besparingar och tjäna storkovan på det.. Det hade vi visst fått alldeles om bakfoten.
Bankerna har mer och mer upphört att ge service och definitivt inte gratis. Om det alls finns ett bankkontor kvar på den ort man bor i och vill betala något kontant, då kan man få till svar att banken inte hanterar pengar. Om man vill sätta in ett större belopp kan man bli anmodad att redogöra för var man har fått tag i pengarna. En av våra vänner, en proper äldre dam, hade sålt sin bil och ville sätta in pengarna på sitt eget konto. Hon blev lite bryskt anmodad att visa kvitto på köpet! När fick banken rätt att leka polis?
Vi vet att det finns en del personer som stjäl, rånar, säljer knark och tvättar svarta pengar, men inte kan banken utgå från att välartade äldre damer ägnar sig åt sånt så ofta? Och förresten, när fick banken rätt att behandla kunderna som potentiella bovar?
Tydligen anser banken att alla ska ha köpkort och dator och kunna klara allt själva. Det gör inte alla. En avsevärd andel av befolkningen har blivit äldre eller har någon form av funktionsproblem. Det är en mänsklig rättighet att få service vid behov.
Småpengar vill banken inte alls hantera utan har med varm hand överlämnat det åt affärerna. Ett av skälen lär vara risken för rån, och den risken får alltså andra ta. Småbutikerna får dyrt betala när kunderna använder kort för att betala småsummor, men det är ju inte bankens problem. .
Ja det här är en del av vad vi har hört folk klaga över, men varför är vi då så flata?