Inbrott - 20 gånger
Tjugo inbrott på tio år. Det är vad Martin och Karin har haft i sitt fritidshus i Hävlatrakten. Nu börjar de tröttna och vill att polisen gör någonting.- Alla här omkring har inbrott regelbundet, säger Martin.
Familjen har under tio års tid haft över 20 inbrott i sitt fritidshus i Hävlatrakten. De har haft funderingar på att sälja, men trivs för bra i området. Istället vill de att polisen agerar. Foto: Carolina Häggkvist
Foto:
- Man blir väldigt kränkt. Det är en vidrig känsla att komma in och se allt de har förstört. Jag kan se de där sluskarna framför mig och hur de rotar runt i vårt hus, säger Karin.
En gång var hela fritidshuset tömt. Andra gånger har det "bara" varit gräsklipparen, några oljelampor eller fiskeutrustningen som saknas. Eller porslin, bensindunkar och några stolar. Eller ett slagbord från 1800-talet, en finare matta och en toalettpappershållare. Ingenting av värde får vara kvar.
Brytskydd
- Från början hade vi enkla lås, sen har vi successivt barrikaderat oss, men det spelar ingen roll, säger Martin.
Längs ytterdörren sitter en secustrip, det vill säga ett brytskydd i stål. Men när dörren blev för jobbig, gav sig tjuvarna på fönstrena istället.
- Tjuvarna letar hela tiden efter den svagaste punkten, förklarar Karin, som har lärt sig en hel del om hur inbrottstjuvar tänker.
"Systemfel"
I fönstrena sitter det dubbla glasrutor och nu har huset även fönsterlås. Som inte heller hjälper. Familjen har funderat på galler och larm. Och på att sälja. Men de trivs allt för bra i området för att vilja ge upp sitt fritidshus. Istället har de börjat ta med sig alla saker, som de inte vill bli av med, hem.
- Vi ska inte behöva galler. Det är ett systemfel att det tillåts ske, säger Martin till Folkbladet.
Paret anmäler inbrotten till polisen, men de avskrivs nästan omedelbart i brist på bevis. En gång fick de besök av två poliser, vilket familjen upplevde som väldigt positivt även om det inte gav någonting.
- Jag har en tro att det här inte kan fortsätta, men det gör det. Man blir förbannad, men samtidigt blir man härdad och känner sig bara uppgiven, säger Karin.
De berättar att även grannarna är utsatta och att de brukar se efter varandras hus. Grannarna har till och med har tagit någon inbrottstjuv på bar gärning. Martin och Karin kallar tjuvarna för "strulpersoner" och är övertygade om att det är missbrukare som ligger bakom inbrotten. De önskar att polisen kunde visa sig i området - idag ser de aldrig till en polis. Deras förtroende för polisen är som bortblåst.
Dessutom efterfrågar de ett bättre samarbete mellan socialen och polisen, så att narkomanerna både kan få vård och bevakning.
Martin och Karin heter egentligen någonting annat. De vill inte gå ut med sina riktiga namn på grund av risken för ännu fler inbrott.
Så jobbar vi med nyheter