Hävla kvarn är en vacker skapelse, nästan helt i furu.
Det har inte varit något lätt beslut. Hans farfars bror, farfar och far och han själv har drivit kvarnen. Vad säger de där uppe i sin himmel? Att han skulle bli den som avslutar en mer än 100-årig verksamhet.
– Allt har sin tid, konstaterar Lars Ericson, tredje generationen mjölnare.
– Det var viktigt att komma fram till ett datum. Jag kommer att fortsätta under hösten och förvintern, men vid nyår är det slutmalet, säger han.
När vi träffas hemma hos Lars och Majvor Ericson är det 125-årsjubileet det ska handla om, även om man kan ana att det är något mer. De bor i samma hus som farfar och far tidigare gjort. Det är mjölnarbostaden.
Lasse Ericsson framför Hävla kvarn, där han levt hela sitt liv. Han bor kvar, men från nyår är det slutmalet.
– Vi börjar med det roliga, säger Lars.
125-årsjubileet.
För lördagen den 5 augusti var det exakt 125 år sedan Lars farfars bror Karl Ericson skrev arrendekontrakt på kvarnen.
Kvarnens historia i släkten Ericsons ägo börjar med Karl Emil Eriksson och hans hustru Maria, som 1898 kom från Billsbro kvarn i Vingåker. Kvarnen hette då Skärforsa kvarn och låg där nuvarande Hävla bruk ligger.
Förr i tiden kvarnens hjärta, stenkaren med kvarnstenarna, som väger från ett till ett och ett halv ton.
Kring 1900 behövde bruket bygga ut och kvarnen låg i vägen, men den behövdes för traktens bönder. Stock för stock monterades den gamla 1700-talskvarnen ner och sattes upp vid sitt nuvarande vackra läge mellan sjöarna Vagnaren och Stöparen. Där fick en spiksmedja och ett valsverk flytta på sig.
Karl Ericson flyttade mot Örebro och blev kvarnbyggare. Hävla kvarn togs 1903 över av brodern, 25-årige Arvid, knappt tre veckor efter giftermålet med Hulda. Han blev kvar i hela sitt liv, i 56 år.
1905 föddes sonen Harald, som 1958 tog över kvarnarrendet. Hans far Arvid Ericson avled 1959, 81 år gammal.
Lars Ericsson öppnar två av fem dammluckor och vattnet strömmar in under kvarnen.
– Pappa föddes och växte upp här. Han gick i skolan varannan dag och jobbade de andra dagarna i kvarnen. I många år drev farfar och han kvarnen ihop.
1948 fick Harald och hustrun Linnea sonen Lars.
På den här tiden var kvarnen en stor samlingspunkt. Det var här bönderna bytte nyheter och skvaller. Det fanns många kvarnar, men Hävla kvarn räknades som en stor bygdekvarn.
Hävla kvarn från 1895 medan den ännu stod kvar vid Skärfors och då hette Skärforsa kvarn. Foto från Häfla bruks arkiv.
– Den hade tre till fyra stenpar och kunde mala säd åt flera bönder samtidigt. 1929 kom den enda modernisering som ägt rum sedan 1898. Ett valsverk installerades. En kvarn med stålvalsar istället för stenar. Då kunde vi få fram siktat mjöl, berättar Lars Ericson.
– Det var farfars bror Karl som kom hit och installerade den. Ett fantastiskt arbete. Jag tänker på honom när jag mal, säger Lars.
Vi har fikat färdigt och går ut till kvarnen.
Lars Ericsson öppnar dammluckorna, det första momentet för att börja mala.
Lars öppnar dörren och vi träder in i vacker miljö av trä, som sett i stort sett lika dan ut i 125 år.
När Lars vrider på en stor ratt av järn drar hela kvarnen igång.
När Lasse Ericsson vrider på den här ratten öppnar han turbinluckorna och hela kvarnen får liv. Pinnen är "farthållare".
Två till fyra gånger i veckan mal han, oftast redan vid femtiden på morgonen. Efter sju till åtta timmar är det klart. Det blir några ton per år. Sedan måste det till tid för underhåll.
– Du måste kunna din kvarn, sköta underhållet så att inget går sönder. Turbin, remmar, kvarnstenar med mera. Ordning och reda och renlighet är a och o för en kvarn, sedan kommer produktionen.
Det är mycket känslor kring kvarnen. Fingertoppskänsla, säger Lars Ericson flera gånger.
– Man mal med syn, hörsel och fingrar.
Det var den 8 december 1988 som Lars Ericson tog över.
– Pappa Harald malde mjöl klockan elva, klockan ett gick han bort.
Kvarnteknisk lärobok från när hans far gick på mjölnarskolan 1935. Där står allt.
Lars var 40 år och, parallellt med polisjobbet, som han haft hela tiden, var han nu ansvarig mjölnare.
– Trots att jag gjort det så många gånger så kom tankarna. Klarar jag det här utan någon att fråga?
Med facit i hand. Det gick bra.
Numera är det inte Oskar i Sundskogen och de andra bönderna som kommer till kvarnen med säd. Nu köper Lars in från ett par stora leverantörer. Det mesta han mal är brödsäd, att baka med.
– Jag har både konventionellt och ekologiskt mjöl. Intresset bara ökar, konstaterar han.
Hävla kvarn mellan sjöarna Vagnaren och Stöparen, ditflyttad 1898, för 125 år sedan.
Det är när vi pratat i närmare en timme det kommer.
– Men det är slut nu.
Det är ett beslut vi anar tagit sin tid, kanske år, att komma fram till. Efter 35 år, sedan övertagandet 1988, tillsammans med hustrun Majvor.
Lasse i Kvarna, en profil i Hävla, men nu har han snart malt färdigt.
– Jag var hela tiden inställd på att bli mjölnare, redan innan min pappa avled. Jag har gått bakom både min farfar och far och lärt. Utan att man då tänkte på det så var det mycket kunskap som fastnade i huvudet.
Vad händer nu med kvarnen? Det är det ingen som vet och är för Lars Ericson en framtida fråga. Avvecklingen kommer att ta tid.
En sak är säker, han och kvarnen kommer att vara saknade.
Ny hafre malen den 12 augusti 1910. Överallt finns det antecknar som berättar om arbetet i kvarnen.
Du får inte sluta, säger folk, men...
– Tack alla som har bidragit till att hålla kvarnen igång.
Säger Lasse i kvarn.