1682 uppfördes smedjan av Jacob Fleming. Den 6 juni 1924 lades verksamheten ner, dörrarna stängdes, arbetarna gick hem och allt lämnades som det var. Det är snart 100 år sedan.
1934 förklarades smedjan för industriminnesmärke och 1984 bilades en stiftelse för smedjans bevarande, Stiftelsen Häfla Hammarsmedja.
I den stiftelsens namn samlas varje måndag ett gäng äldre herrar för att göra hammarsmedjan till ett levande museum. Målet är att alla delar i smedjan ska renoveras och återställas i funktionsdugligt skick och man har redan kommit en bra bit på väg.
Den stora smälthammaren är igång. Förra året blev man klar med vattenhjulet till blåsmaskinen.
– Nu håller vi på med renoveringen av Lancashirehärden. Nästa år är det dags för gnisterhuset, berättar Leif Sundeblad.
Varje år på Smedjans dag i augusti körs smälthammaren och vattenhjulet. Om ett par år ska man kunna framställa Lancashirejärn, den metod som en gång revolutionerade järnframställningen. Istället för cirka tio timmar i öppen härd tog samma process drygt en timme i den täckta Lancashirehärden.
– Det var segt och betraktades som ett bra smidesjärn och är fortsatt eftertraktat av konstsmederna, säger Leif Sundeblad.
Lancashiresmidet infördes 1884 i Häfla, då två ugnar togs i bruk. En finns kvar och den håller man nu på att renovera.
– Den var inte direkt förfallen, men hela ugnen har monterats ned och gåtts igenom. Nu är vi inne i återuppbyggnadsskedet och det mesta kan återanvändas, men rökgången bakom bakom ugnen har vi fått mura upp med nytt tegel, berättar Leif Sundeblad.
Renoveringen görs av en entreprenör, även om det finns en imponerande bredd i kunnandet hos "gubbarna" som samlas på måndagarna. De har varierande yrkesbakgrund.
– Alla har också en bra förmåga att hitta på lösningar, säger Jussi Sihvo.
Arbetet tar inte slut med Lancashirehärden och gnisterhuset. Sedan väntar renoveringen av räckhammaren som var vanlig på 1600- och 1700-talen.
– Den var i sämre skick än vi trodde, men i och med att det är den enda bevarade i Sverige borde det gå att få pengar till projektet, hoppas Leif Sundeblad.
Pengar har stiftelsen fått genom årens lopp, från kommunen, länsstyrelsen, riksantikvarieämbetet Hävla Bruk och privata stiftelser.
– De ser ju att det blir något gjort för pengarna, säger Leif Sundeblad.
Nu är det Smedjans dag den 26 augusti man arbetar med. Då kommer besökarna att upptäcka flera nyheter. En ny bro över bäcken som Hävla bruk stått för. Den gamla var helt upprutten. Det finns också utvidgade parkeringsutrymmen, vilket gör att man slipper den dyra bussningen från Hävla.
En intressant nyhet är en ny museidel med gamla skogsverktyg. Det är Jussi Sihvo som står för den.
– Jag har ett förflutet som skogsarbetare och har hittat en massa verktyg på loppis bland annat, säger han.
Han visar upp gamla sågar, den äldsta från 1800-talets slut, hyvlar, en handdriven svarv med mera. Jussi kommer också ha en station på Smedjans dag där han visar hur man barkade massaved förr i tiden.
Tidningen dyker upp vid hammarsmedjan mitt i förmiddagsfikat. Den sociala delen är viktig, men snart försvinner alla iväg till olika sysslor. Någon arbetsledning verkar inte behövas. Alla vet vad de ska göra.
Hela sommaren har Hammarsmedjan varit öppen för visning mellan 11 och 17. Grusvägen utanför smedjan är ingen förbiled som ger spontanbesök. Kommer man hit har man bestämt sig för det.