Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Här kommer allt från Vikbolandet

Lokalt odlat och framställt, ska det bli tidens melodi? Kanske det, tiderna förändras ju.
Tills för inte så länge sedan var det väl annars inte så märkvärdigt, att något kom från t ex Vikbolandet. Men nu går lokala producenter ihop, med visioner om en gårdsbutik inne i Norrköping.

Minire Bakirdan har tagit klivet in i kalkonnäringen, där nu nya produkter hela tiden utvecklas.
Foto: Anita Kjellberg (011-200 462)
anita.kjellberg@folkbladet.se

Minire Bakirdan har tagit klivet in i kalkonnäringen, där nu nya produkter hela tiden utvecklas. Foto: Anita Kjellberg (011-200 462) anita.kjellberg@folkbladet.se

Foto:

HÄRADSHAMMAR2005-09-05 06:00
Under Östgötadagarna i helgen visade de upp sig på Vånga gård vid Häradshammar, med idel lokala produkter. Redan vid entrén hälsades besökarna av gårdens egna strutsar; riktigt gamla tiders landsbygd är det ju inte längre.
Både struts och kalkon ingår i den nutida Vikbolandsprofilen. Och som vi får veta, när vi tar del av kalkonsortimentet från Visätters gård, så sker här en ständig produktutveckling - med något nytt för varje år. Någon stark ölkorv kan mycket väl bli nästa grej.

Korv av kalkon
Men redan finns ju kalkonkorvar - wurst, rentav vitlökschorizo. Kalkonfärsen rycker fram starkt, får vi veta. Av den kan man göra köttbullar och hamburgare och vad som helst. Och kalkonlevern, den blir till hundgodis.
- Alla vill inte ha nötkött, som åkt jorden runt, förklarar Minire Bakirdan. Tillsammans med sin sambo, snart även make, har hon redan i någon mån hunnit etablera sig på Visätter, som är svärföräldrarnas gård.
Svärfar själv, Agne Johansson, förklarar att de ju har spannmål och andra köttdjur också. Kalkon har man hållit sig med på Visätter ända sedan han själv, nu 64, var liten grabb. Men tills för knappt tio år sedan var det bara för husbehov.
Det är med det egna slakteriet, tillkommet 1997, som de börjat satsa på kalkon i större skala. Och detta har då visat sig vara en nog så god tillväxtsektor.
- Nu är det inte jag som ringer mina kunder, utan de som ringer mig. Jag har ett hundratal stamkunder, som hör av sig till julen.
Han samarbetar med grannen på Vånga gård. Struts och kalkon går utmärkt bra ihop, i varje fall i just de här sammanhangen.

Finns mycket
Och här mellan röda och gula hus på Vångas gårdsplan tillhandahålls nu ägg och fisk, både rökt ål och sik och annat. Här finns grönsaker, och andra omgångens jordgubbar som nu tagit vid på Vikbolandet och som ska räcka långt fram i oktober. Lingon- och blåbärssylt, svamp, äkta vikboländsk fårost - och så del lokalt hantverk också.
Rickard Hellström från Jonsberg har olika slags honung. För honung är, om man nu trodde det, verkligen inte bara honung rätt och slätt. Här har vi nu t ex citronhonung, eller varför inte honungssenap? Där har honungen fått ersätta sockret.
- Både söt och stark, mycket populär till julen, försäkrar Rickard.

Blir mer av det
Han och hustrun Malin har 80 bisamhällen, som ger 2,5-3 ton honung årligen.
- Vi förädlar allt, och säljer det.
Han kan också omtala, att det lokala samarbetet nu ökar. Inom ramen för ett EU-projekt samlar sig Vikbolandets matproducenter till gemensamma manifestationer.
- Vi kommer att ha fler gemensamma marknadsdagar. För framtiden finns också en vision om att kunna öppna en gårdsbutik i Norrköping. Men där är vi inte framme än.
Runt hela det stora matlandet Frankrike älskar man ju - och marknadsför intensivt - just sina lokala produkter. Där är lokalt alltid bäst. Här i Norrköping gäller det nu, tror Rickard, att utveckla just en sådan matkultur hos folk.
Och han talar om hur avlägset från landsbygden, som många nu lever. För någon generation sedan hade man alltid släkt och härkomst på landet. Men numera har vi stadsbor, som är födda av stadsbor och som saknar anknytning till lantligt leverne. Här behövs nu något slags nytt medvetande.
- Men folk är ju intresserade av vad de äter, säger Rickard förtröstansfullt.

Korv med bröd
Och det är också just jämnt vad man förefaller att vara, där man cirkulerar runt mellan stånden. I den tillfälliga lilla serveringen låter man sig också väl smaka.
En av huvudrätterna tycks korv med bröd vara. Fast då behöver det ju inte alls vara den gamla vanliga korven, som det handlar om.
För här kan det lika gärna vara strutskorv. Här mitt ute på Vikbolandet är det bara att välja.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om