”Jag tycker inte om att stå i centrum. Enda gången jag tycker om det är när jag står där framme och dirigerar”, sa Kristine Svensson till mig när vi slagit oss ner i ett av rummen på Hällestads församlingshem för att tala om livet som kantor i Finspångs församling. När vårt samtal framskrider och vi rör oss över kyrkliga och världsliga områden och ämnen så blir det steg för steg klart för mig att hon verkligen menar allvar; hon vill inte stå i centrum. Eller rättare sagt så är det väl så att hon gärna bidrar med det hon kan - till exempel dirigera, spela instrument, eller sjunga - och kan då även stå ut med att få allas blickar på sig både i och utanför gudstjänsten.
”Utan gudstjänsten så har vi ingen kyrka. Det är gudstjänsten som är det unika i all vår verksamhet. Jag vill känna att mitt arbete med musiken och sången och de andra aktiviteterna jag är engagerad i här i församlingen bidrar till att - på lite olika sätt och på kort och lång sikt - förstärka och utveckla gudstjänsten i kyrkan”, sa Kristine.
Hon är barnfödd i Ljungby i Småland. Det är en del av Sverige som präglas av det som kallas för ”Gnosjöanda” vilket är ett samlingsbegrepp för företagsamhet, arbetsamhet och entreprenörskap.
”Jag kommer från en familj med bland annat jordbrukare och målarmästare. Min pappa arbetade som chaufför. De flesta i min familj bor kvar i trakten och jag hälsar på så ofta jag kan”, berättade Kristine.
Sedan början på 1990-talet bor hon i Ljusfallshammar där maken är den tredje generationen i huset. En dotter har flugit ut från hemmet och studerar till lärare medan sonen ännu bor kvar hemma. Kristine Svenssons bosättning i Östergötland började i Vadstena där hon studerade till kyrkomusiker under några år från 1985 och framåt. Någonstans under Östgötavandringen mellan Vadstena och Hällestad träffades Kristine och hennes make.
”Jag tyckte mycket om att bo i Vadstena och under en period bodde jag också i Skänninge vilket är en plats på jorden som jag älskar med sitt lilla charmiga torg och sina kullerstenar men jag trivs mycket bra i Ljusfallshammar”, sa Kristine och lyste upp i hela ansiktet.
Hon har bland arbetat i Ödeshög, Mjölby och Vånga innan hon den 1 februari 1997 började sin anställning som kantor och kyrkomusiker i dåvarande Hällestads församling. Sedan några år tillbaka är alla kyrkor och medlemmar samlade i en och samma församling; Finspångs församling.
”Jag trivs nog egentligen bättre med att jobba i den lilla församlingen. Det finns en risk, tror jag, att vi förlorar folket när församlingarna blir för stora”, sa Kristine.
Den kväll som vi ses ska det lite senare bli ett framträdande och musikfrågesport med Finspångs Musiksällskap med Thord Eriksson i spetsen. Kristine och ”Musikgruppen” i församlingen har förberett och planerat evenemanget sedan länge. Samma kväll har de gräddat våfflor, kokat kaffe, dukat och senare i kväll ska de plocka i ordning och städa undan.
Stundtals blir det många kvällar i arbetet för Kristine.
”Men det gör mig inget. Jag är morgontrött och sedan jag fick MS har jag drabbats av sjuklig trötthet som gör att jag behöver sova ett par timmar på dagen för att orka med. Det är också tröttheten som gjort att jag numera inte längre leder barnkören”, berättade Kristine Svensson.
När hon kom till Hällestad var musikverksamheten inte så utvecklad. Nu finns Kyrkokören med ett 40-tal medlemmar, Manskören med 20 sångare och ungdomarna i Luciakören som varje år ”strålar samman” med bland annat elever från Ljusfalls Friskola för en Luciakonsert i Hällestads kyrka.
”Kyrkokören sjunger mest kyrkomusik men även visor och till exempel stycken av Ted Gärdestad och Py Bäckman. Manskören har en bredare repertoar och medverkar oftare utanför kyrkorna. Men som sagt så är gudstjänsten väldigt viktig och därför är det angeläget att musiken som skapas kommer gudstjänsten till del så ofta det är möjligt”, sa Kristine.
Finspångs församling är indelad i tre ”kärnpunkter” där Hällestad/Regna med ”intilliggande orter” utgör ett område med kyrkor och (musik)verksamhet i Hällestad, Regna och i Folkström.
”Vi är lyckligt lottade genom att vi också har två syföreningar; en i Folkström och en i Hällestad. Det är en styrka i församlingsarbetet”, sa Kristine.
För några år sedan fyllde Kristine 50 år. På temat ”inte stå i centrum” ville hon inte uppvaktas. Kören visste dock vad hon ville ha.
”Jag fick en sparbössa som slutligen inbringade 17 000 kronor. Tillsammans med en väninna kunde jag då åka till Sydafrika och väl på plats kunde vi bland annat köpa 350 skoluniformer till barnen på en skola”, berättade hon.
Kristine är välbekant med Sydafrika.
”Sonen kommer från Sydafrika och vi har varit där flera gånger”, sa hon.
Kristines ansikte lyser upp lite extra då vi till exempel talar om barn, gudstjänsten, Ljungby, Ljusfallshammar och om dans.
”Min make och jag älskar att dansa och att pula i trädgården förstås”, sa Kristine Svensson.