En tisdagseftermiddag härförleden var jag inbjuden på "Afternoon tea" i Hällestads församlingshem. I inbjudan ingick också förmånen att säga några ord om mig själv, om arbetet på Folkbladet och om politik. Först lät vi oss alla väl smaka av snittar, kex och kakor som husmor Anna Sevelin hade dukat fram tillsammans med två sorters nybryggt te och kaffe.
Ett trettiotal människor från bygden hade mött upp i det vackra, relativt nybyggda och utbyggda församlingshemmet som ligger alldeles invid Hällestadån.
Finspångs församling är en och samma och gemensam för hela trakten. Då geografin är stor och då det finns många kyrkor och medlemmar utspridda i geografin så har församlingen delat in sig i tre "kärnpunkter", berättade Anna Sevelin för mig.
Mer att läsa: Modéus har siktat in sig.
– Vårt område är Hällestad/Regna med intilliggande orter, medan Rejmyre och Finspång är navet i de två andra kärnpunkterna, sa Anna Sevelin.
Hon har ett brett ansvarsområde för den del av församlingen där hon verkar. Hennes långa titel "husmor och församlingshemsvärdinna med diakonal inriktning" indikerar att inget är henne främmande.
– Så är det nog. Vi har väldigt aktiva medlemmar och förtroendevalda runt om i de olika orterna i vår del av församlingen. Så det vill till att planera noga för att vi ska hinna med. Tidigare genomförde vi till exempel "Afternoon tea" två gånger i månaden men nu har vi ransonerat verksamheten till en gång i månaden för att den inte ska krocka med allt annat som händer, sa Anna Sevelin.
Pär Österlund - som intill alldeles nyss var mer känd som Pär Linderoth - är ansvarig präst för Hällestad/Regna. Pär Österlund har vid sidan av uppdraget som präst en hel del uppdrag som fritidspolitiker för Moderaterna i Norrköping.
– Lyckligt nog så bor jag i Svärtinge så jag har nära till båda mina världar, sa Österlund när vi talades vid över de ångande tekopparna.
Mer att läsa: Helige Ande i Karlslund.
När det så blev dags för mig att tala till den livserfarna och aktiva publiken så kom samtalet via frågor och inlägg från åhörarna snabbt in på politiken. Många var nyfikna på mitt tidigare liv som riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Hälsingland.
"Hur mycket kan man tänka själv eller är partipiskan där och viner direkt?", ville en i publiken veta. Jag svarade som jag tycker att det viktigaste i livet och politiken är att försöka utveckla ett gott omdöme så att man vet när tala är silver och tiga är guld och tvärtom. Att ställa upp för ett parti förutsätter också en portion av lojalitet med partiet och partiets eventuella löften till väljarna. Mest grundläggande är dock att du "står ut med dig själv och kan se dig i spegeln utan att skämmas när du summerar din partipolitiska gärning", sa jag.
Mer att läsa: Gud bor nog i Sonstorp.
En annan ville veta om jag får "mycket skäll" för det jag skriver på Folkbladets ledarsida som till sin karaktär 'är "oberoende socialdemokratisk."? Frågan ställdes mot bakgrund av att frågeställaren sade sig ha noterat att jag "inte alltid" strök det socialdemokratiska partiet medhårs.
Jag svarade som det var att "skäll" är mycket ovanligt. Däremot blir det ofta diskussioner utifrån Folkbladets ledarsida. Vilket jag är glad för. Diskussionen är ju en förutsättning för att Folkbladets opinionsbildande uppdrag ska kunna ha någon påverkan.
Mer att läsa: Att snubbla på Gud.
Efter en mycket intensiv och spännande dryg timme tillsammans med församlingsmedlemmarna tackades jag av med en chokladask - som mina medarbetare på tidningen snabbt åt upp - och med senaste numret av den eminenta "Hällestadstidningen" för 2018.
Tidningens redaktör Margareta Baggman och bildredaktörerna Gösta Johansson och Eva Johansson Hjorth var på plats under mötet. De gör ett otroligt fint jobb med tidningen som är sprängfylld med berättelser och redogörelser från nu och då. På en av bilderna såg jag hur den imponerande prästen Margareta Ridderborger döpte en liten pojk till Karl Vidar!