Larmet kom vid 13-tiden söndagen den 5 juli 1914. Skogen i närheten av Grytgöls samhälle hade antänts. Innan den efter elva dagar var släckt hade 3 000 tunnland brunnit.
Redan på kvällen rasade elden över ett 2 000 tunnland stort område. Vid Källbäcken brann ladugården ner. Elden spred sig mot Skönnarbo och Ljusfallshammar, som var starkt hotade. Redan från början sattes militär in från bland annat Malmslätt och Örebro. De förstärktes med personal från bruken och ortsbefolkning.
Elden kom att sträcka sig från Skönnarbo, längs Folkströmsvägen upp mot Grytgöl och Folkström. Brandområdet uppgavs vara mellan åtta kilometer och en mil långt och tre kilometer brett. Gårdar som berördes var bland annat Svarvartorpet, Nydammen, Edet, Holmestorp, Hökebäcken (Bäckebo) och Lyresfallet. Sjöar som Lyren och Gryten, liksom odlade fält hindrade vidare spridning.
Vid Hökebäcken var branden bara ett 50-tal meter från byggnaderna innan den kunde stoppas. Röken låg tät över ett milsvitt område.
Branden är inte speciellt känd bland ortsbefolkningen.
Inge Lindberg vid Folkströms gård hittade en text om branden i Hällestadstidningen från 1967, som getts ut av församlingen sedan 1939.
– Branden var ju alldeles här intill och och trots att jag är 69 år har jag inte hört talas om den.
Artikeln i Hällestadstidningen är skriven av 560-27-13 Johansson, som då gjorde värnplikten på Malmslätt och själv var med i släckningsarbetet. Han skildrar ingående hela skeendet.
Imponerande snabb och detaljrik i rapporteringen var också Östergötlands Dagblad som redan på måndagen hade en lång artikel om branden. De skrev sedan spaltmeter under hela tiden branden pågick. Där finns också en bild.
ÖD skrev: "...ett hemskt men storslaget skådespel. Eldens intensitet är oerhörd och sprider sig med en otrolig hastighet."
Efter några dagar verkade det som branden var under kontroll, men på torsdagen flammade den upp på nytt. Den hade bara legat och pyrt nere i mossan.
Nu begärde civilministern in en rapport om brandens omfattning och vilka åtgärder som vidtagits.
Ja, hur släckte man en skogseld 1914? Det fanns ingenting av det som idag är självklart. Det fanns hästdragna brandfordon och ångdriva brandsprutor, men fanns det vid den här branden? Det nämns ingenting i texterna om det.
Vid Brandkårsmuseet i Simonstorp visar Gunnar Wagenius en hästdragen brandvagn från 1865 och en manuell vattenpump. Yxor, hackor, sågar, hinkar och kvastar var de vanligaste verktygen.
1914 kom också en skogsbrandlag som föreskrev att alla män var skyldiga att delta i släckningsarbetet. Och folk fanns det. Med all militär och andra kan man summera till att ungefär tusen man deltog i arbetet. Den främsta metoden var att skapa brandgator. Sedan fick det brinna tills regnet kom. Bland annat röjde man en 40 meter bred gata tvärs över Folkströms kronopark.
Tisdagen den 14 juli kom regnet och två dagar senare betraktades branden som släckt. På fredagen lämnade den sista militärtruppen området, så även 560-27-13 Johansson.
Det nämns olika siffror om omfattningen av branden, en är 3 000 tunnland, drygt 1 200 hektar. Branden i Hällestad finns med i en sammanställning av de större bränderna i Sverige.
Ingen människa rapporteras skadad, en ko dog av ett blixtnedslag och en ladugård brann. Skulden för branden fick en sotare Lindén, som tidigare antänt en kolarkoja för att driva bort onda andar, skriver ÖD.
Vid samma tid brann det på fem olika platser i Östergötland, men även i övriga Sverige rapporterar ÖD. I Kolmården brann tusen tunnland skog.
Två veckor senare startade en större brand, första världskriget.