Här har du ditt liv, brandchef
Barndomen, brandkårsjobbet, privatlivet. Lars-Göte Wiklund berättade och de tre skådespelarna gestaltade. För första gången bjöd Borggårds Folkets Hus-förening på improvisationsteater.
Kvällens värd Janne Berg och "offret" själv, Lars-Göte Wiklund, har lika roligt som publiken när Robert Weitz och Per Gottfredsson improviserar. I bakgrunden kvällens tredje improvisatör Helen Lindahl. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
Föreställning är egentligen inte rätt ord, eftersom det för tankarna till en skriven pjäs, där repliker och rörelser övats in.
I ögonblicket
I Personakt föds replikerna och händelserna direkt i ögonblicket. Janne Berg, som är kvällens värd och den som samtalar med Lars-Göte, har skaffat sig viss information och har förberett en del frågor. Men de tre improvisatörerna vet inget innan. Med hjälp av sin fantasi, sitt samspel och sin inspiration gestaltat de det som Lars-Göte berättar.
- Egentligen improviserar ju vi människor hela tiden när vi samtalar med varandra, säger improvisatören Robert Weitz i pausen.
Han tycker att skrivna repliker är mycket läskigare än improvisationer. Tillsammans med improvisatörerna Per Gottfridsson och Helen Lindahl samt improviserande musiker Gregor Bergman genomför han en imponerande prestation.
Innan Lars-Göte kommer upp på scenen får publiken en snabbgenomgång av vad improvisationsteater är - och inte är.
- Man måste vara öppen för medspelarnas idéer, förklarar Janne Berg.
Helen och Per visar hur det inte ska gå till.
- Hej min svärson, ropar Helen, vad roligt att se dig, jag har med mig kaka.
Men Per säger att han inte vill ha kaka, inte vill spela fotboll, inget har hänt och inget är roligt. Han säger nej hela tiden och då händer inget på scenen. Sen får publiken se samma scen igen, men den här gången får Helen ja på sina idéer och förslag. Vilket i sin tur får henne att komma på nya repliker. Och vips har det blivit en scen med ett innehåll som fångar publikens intresse.
Så blir det då dags för kvällens huvudperson. Lars-Göte berättar om sin barndom , hur han och kompisarna brukade springa olika rundor, hur det busåkte bakpå bussen och hur de okynneslekte med tändstickor så det började brinna i skogen.
Yrkesvalet, mötet med hustru Wanja, livet på brandstationen, älgsafari med tyska gäster, Grytgölsrevyn får publiken också höra om. Och rätt vad det är hoppas de tre improvisatörerna upp från sina stolar och spelar kortare eller längre scener utifrån Lars-Götes berättelse.
Det är oftast mycket roligt och de skojar på ett varmhjärtat sätt med sitt "intervjuoffer". Men det finns också flera scener fulla av innerlighet och allvar. T ex funderingar kring svåra händelser i arbetet. Och det mest fantastiska är att de tre improvisatörerna alltid lyckas få till en bra avslutning på varje scen.
Publiken belönar alla på scenen med skratt och applåder. Lars-Göte själv säger i pausen att han tycker att de tre improvisatörerna är modiga.
Det är bara att hålla med. Men det finns en modig person till på scenen denna kväll.
Lasse-Gösta själv.
Så jobbar vi med nyheter