Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hämtat sopor i över 50 år

Trots att han varit pensionär länge trivs han bäst med att jobba. I över 50 år har han åkt mellan hus och hem för att se till att soporna tas om hand.

Rutten på landet. Att köra sopbilen på landet innebär natur- och djurupplevelser. Max Nilsson har efter drygt 50 år inte tröttnat på jobbet eller de rutter som han kör.

Rutten på landet. Att köra sopbilen på landet innebär natur- och djurupplevelser. Max Nilsson har efter drygt 50 år inte tröttnat på jobbet eller de rutter som han kör.

Foto: Karolina Wiborn

HÄLLESTAD2017-02-25 12:00

Max Nilsson har kört sopor åt Finspångsborna sedan 1965. I dag är han pensionär, men jobbar extra ibland om någon är sjuk eller har semester.

– Jag var traktorförare ett par månader, men det var så kallt så jag kom tillbaka, säger Max Nilsson.

Under åren har han jobbat för några olika åkerier och nu är det Ragn-Sells som har en upphandling med kommunen om att sköta sophämtningen.

Max började köra sopbil efter att han muckat från lumpen och även om dagens arbete är likt hur det såg ut då, är det inte fullt lika tungt.

– Tidigare var det blåsäck och man fick gå in i varje fastighet och hämta soporna. Man tog säcken på ryggen och fick bära ut den. Men det försvann sen när det blev kärl.

Den här dagen kör Max rutten som går i Sonstorp, Hällestad och Borggård. Det är 321 kärl som ska tömmas. Lika snabbt som han har hoppat ut ur förarhytten är han tillbaka bakom ratten igen. För de som kör rutter inne i Finspång är turerna in och ut ur sopbilen ännu fler, då kan det vara 600 kärl som ska tömmas en dag och det är mindre avstånd mellan dem. Men i tätorten är de två i bilen.

– Det är roligare att ha landet-bilen. Man får se en hel del natur när man åker såhär och mycket vilda djur, i morse såg jag fyra stycken kronhjortar i Malvikenkurvan till exempel.

Han har bra koll på gårdsnamnen och känner till många som bor i området.

– Man ser när någon renoverar eller bygger nytt, eller om det flyttar in någon ny. Man märker också om de blir äldre, för då sjunker sopmängden.

Även om jobbet kan vara slitigt, med att flytta på tunga sopkärl och hoppa in och ut ur bilen, har Max alltid trivts med sitt arbete.

– Jag blev erbjuden att köra långtradare, men då var man tvungen att vara hemifrån. Nu får man komma hem varje dag, säger han.

Lukten är inget som stör honom, den har han vant sig vid. Efter att ha jobbat på minkfarm och hönseri är den här lukten mer behaglig.

– Det sätter sig lite i kläderna, men det känner inte en annan. Och så starkt tycker jag inte att det är. Jag menar, jag äter ju gärna surströmming.

Däremot finns det några saker som han kan reagera på. Bland annat gammal kyckling och räkskal.

– En del fryser in det och slänger det den dagen sopbilen kommer. Men det äckligaste jag har varit med om är att någon har slängt en död katt i soporna.

När soporna matas in i bilen syns pappersförpackningar och en och annan pantbar burk.

– Jobbet gör ju att man själv tänker mycket på återvinning, att skära ut plasten på mjölkförpackningar till exempel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om