101-åriga Sören Andersson har massor att ta upp på andra sidan dörren, trots att det drar kallt utifrån. Ivern märks efter högläsningen, då han vill ge nyhetstips. Det är allt från ombyggnaden av Hällestadgården, frisyren, till svarven eller trädgården med växthuset.
– Man kan undra om Hällestad bara ska bli en förbifart för 51:an, utbrister senioren engagerat.
Sören som gärna uttrycker åsikter om sin hembygd han värnar om på sitt sätt.
Det gör också Anna-Maria Lilljebjörn. I lördags var hon ute och hade högläsning för vårdboendet. Från terrassen har novellstunden bjudit på ett par korta lokala historier, samt ett längre humoristiskt utdrag ur Jan Håkanssons "Far seglar".
– Jag brukar byta ut platser och namn till lokala profiler. Det är lite som Marcels Prousts madeleinekakor. Man får minnen från barndomen genom smaken. Här är det namnen som jag nämner som ger endorfiner, väcker minnen, säger Anna-Maria efter en knapp timmes högläsning.
En av eldsjälarna i Hällestadgårdens vänner. 74-åringen, på onsdag, bor ett par kilometer bort i Borggård. En föreningsmänniska som älskar körsång.
Högläsningarna dog ut i våras med pandemin, men under sommaren har de kommit igång igen. Nu sitter Anna-Maria Lilljebjörn på verandan när covid-19 är inne på andra vågen. Samtidigt är Hällestadgården fortsatt smittfritt. Men själen behöver också matas.
– De flesta dagarna är som vanligt. Men man märker hur namnen sätter fart på deras prat och diskussioner.