62-studenternas första magister
Igår berättade Folkbladet om Wanja och Lars-Göte Wiklund, två av de första studenterna i Finspång 1962. Sten Lilljebjörn heter manen som var en av Wanjas och Lars-Götes lärare. Sten minns både dem och mycket mer från den tiden.
Svenska- och engelskaläraren. Sten Lilljebjörn var lärare för den första kulen elever som tog studenten i Finspång 1962. FOTO: TITTI OLOVSSON
Foto:
I Lars-Götes klass var de 17 som började men bara 14 som tog studenten. En del gick de två första åren innan de märkte att de inte skulle klara att ta studenten, då kunde det hända att de slutade eller hoppade av för att börja om, berättar Sten.
I sju år, fram till 1968-69 hade man kvar den gamla studenten. 1967 flyttade man in i den nybyggda Bergska skolan och gymnasieutbildningen tog en ny vändning.
- Det kom sådana vansinniga idéer, som att alla skulle klara samma sorts engelska. De som läste teoretiska ämnen klarade sig, men de som läste praktiska utbildningar slog på skallen, säger Sten.
Flummigt 70-tal
Den mesta tiden inom skolan har varit bra, men det var lite flum på 70-talet.
- Det var inte så noga att det skulle leda till någon kunskap. Fast språken har det varit kvalité på hela tiden, säger Sten.
Och han tycker visst att elever som läser praktiska ämnen ska ha teoretiska ämnen också.
- Men det ska vara på deras nivå, de är ju inte vana vid teoretiska studier.
Sten Lilljebjörn tycker att synen på lärandet från elever och deras föräldrar har förändrats under åren. Själv slutade Sten att undervisa för ett tiotal år sedan, men hade då märkt att det inte längre var lika lätt att motivera eleverna till att läsa för att ta studenten.
- I början var de tvungna att lära att lyssna och lära sig, dessutom hade jag fått deras föräldrars förtroende att lära dem, när jag röt i blev det tyst. Nu får ju eleverna springa ut även om de inte blivit godkända i alla ämnen.
Av det moderna slaget
Att historia blir ett obligatoriskt kärnämne tycker han är bra och självklart. Han är på väg att säga att det var svårare att ta studenten förr, men det säger han inte.
- Det skulle vara lätt att säga att det inte är kunskap det de lär sig i dag, men det är väl annorlunda.
Själv ser sig Sten som en lärare som var "modern redan då". Något som inte uppskattades av alla.
- Jag tycker inte att man kan säga att man rättar en uppsats, jag bedömde den. Jag kunde ägna en halvtimma åt att bedöma en uppsats. Många gånger blev arbetstiden betydligt längre än man hade betalt för. En 40 minuterslektion kunde ta två timmar att förbereda.Men jag rättade inte uppsatser, en bra skriven uppsats är en bra uppsats även med felstavningar, säger Sten.
Säg du
Att få se de första eleverna ta studenten tyckte Sten var underbart.
- Efter att de sprungit ut la vi bort titlarna, de hade aldrig tidigare sagt du till mig.
Den efterföljande studentmiddagen stod kommunen för. För det var som i Alfred Lagerströms tal; inga omkostnader ansågs för höga när det gällde ungdomens skoluppfostran...
Så jobbar vi med nyheter