17 timmars väntan förändrade hans liv

Harald Strömberg var 83 år när han blev dålig i mars förra året. Det kom plötsligt.
- Jag var ute i skogen dagen före och jobbade, berättar Harald som arbetade i sin sons firma vid denna tid.
Harald och hans dotter Vanja berättar vad som hände:

Tre på morgonen
Vid tio, halv-elvatiden på kvällen den åttonde mars kom Harald in akut till Vrinnevisjukhuset. Han hade känt något i armen och sedan trillat omkull hemma. Ambulans larmades och kom snabbt till platsen. Men framme på sjukhuset gick det inte snabbt. Jourläkaren undersökte honom men sedan fick Harald sitta på en stol till tre på morgonen. Då orkade han inte längre. Hans dotter bad att han skulle få en säng att ligga i. Jourläkaren som undersökte Harald när han kom in, hade sagt att om det var stroke, skulle blodförtunnande medicin sättas in. Men inte förrän halv elva nästa förmiddag blev Harald röntgad. Och någon medicin fick han inte förrän på kvällen. Då hade anhöriga flera gånger frågat varför han inte fick medicin.
- Sköterskan var väldigt nedlåtande mot oss när vi frågade, säger Vanja. Jag vet att vårdspersonalen har mycket att göra och är stressade, men så otrevligt får man inte bemöta människor.
- Det kan inte vara meningen att någon ska behöva sitta på en akutmottagning i så många timmar och vänta på vård, säger Harald. Då är det ingen akut.

Anmält
Harald Strömberg och hans dotter anser att Harald blivit felbehandlad. Han borde blivit röntgad direkt och han borde fått medicin tidigare. Om inte ViN hade resurserna borde han skickats till US i Linköping. De anmälde det inträffade till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, vars beslut de nu överklagar för andra gången.
- Deras utlåtande är alldeles för lamt, de utdelar inte någon erinran till någon, säger Vanja.

<B>"Nonchalant"</B>
HSAN har inte kunnat identifiera sjuksköterskan, något som Vanja i sin nya överklagan påpekar tyder på bristande rutiner som borde rättas till.
Harald har skrivit både till socialminister Lars Engqvist och till landstingsråd Paul Håkansson och berättat om vad som hänt honom. Socialministern har svarat att han förstår Haralds besvikelse.
- Men Paul Håkansson har inte svarat alls, säger Harald.
Numera är Harald Strömberg rullstolsburen och har vissa talsvårigheter. Så här skriver han i brevet till landstinget ´ Ja, nu sitter jag i rullstol förvisad till omhändertagande, lidande och stora kostnader för mig och anhöriga jämte samhället, allt detta anser jag bero på en hänsynslös nonchalant akutmottagning´.

Inte orolig först
När Harald Strömberg åkte in till akuten den där kvällen för ett och ett halvt år sedan så var han inte orolig, trots allt.
- Jag visste att om man bara får snabb hjälp, så går det bra. Får man hjälp inom tre timmar har man chans att klara sig.
Men Harald fick inte hjälp inom tre timmar. Det tog 17.

Information till våra läsare

17 timmars väntan förändrade hans liv