Några av alla invånare i Hageby är familjen Vikmång - Eva och Olle med de båda sönerna Isak och Axel.
De har bott har länge och här är deras söner uppväxta. Men att flytta till Hageby, när familjen växte och de letade hus, var inte ett alternativ från början. Inte för Olle i alla fall.
– Det handlade säkert om fördomar. Jag hade inte en tanke på att det fanns så mycket hus här.
Men Eva som är uppvuxen i storstaden Göteborg och inte hade samma fördomar om Hageby, såg istället möjligheterna.
– Närheten till skogen, jag är där nästan varje dag, och närheten till stan, men också blandningen av människor.
Grannen har bott i området sedan husen byggdes 1962 och har trivts hela tiden, själva har de bott här sedan valrörelsen 2010.
2014 skedde ett dubbelmord bara några kvarter bort, de kommer ihåg händelsen men märkte aldrig av något själva.
– Jag förstod att det skett först dagen efter när jag läste om det, säger Eva.
– Vi märkte heller inte av sprängningen i ett bostadshus här där en gängmedlem bodde, vi har inte upplevt området som otryggt, säger Olle.
– Tvärtom, jag har inga problem med att åka spårvagn mitt i natten och promenera hem från hållplatsen. Jag tycker att det känns tryggt att människor rör sig ute alla tider på dygnet. Kanske för att jag kommer från en storstad, å andra sidan så var det oftare när vi bodde mitt i Norrköping bland krogar och fulla människor som jag kände mig otrygg, säger Eva.
Samtidigt så menar de att de själva berörs av den växande otryggheten som sprängningar och skjutningar för med sig. Efter terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm är de generellt mer observanta och är inte lika naiva i sin tro att det aldrig kan hända i Sverige eller Norrköping.
Och Hageby har blivit en mer uppdelad stadsdel med åren. Sönerna gick på Svanens skola tillsammans med barn från hela Hageby och blev en integrerande plats. Ändå valde de så småningom bort den kommunala skolan.
När ena sonens klass skulle byta skola hamnade han på en skola som inte funkade för honom. De valde då att låta honom börja på den skola som nästan alla andra klasskompisar valt tidigare. Kvar i Hageby och Navestad blir de elever vars föräldrar inte gjort ett aktivt val. Sönernas vänner finns inte längre där familjen bor.
Men de trivs bra i huset.
– Man känner sig väldigt fri här för vi har skogen så nära, det enda dåliga är att det inte är några kompisar som bor i närheten, säger yngste sonen.
Eva och Olle har funderingar på att flytta när sönerna blir större, men inte för att de känner sig otrygga utan för att de snabbare vill kunna ta sig till tåget och få bättre pendlingsmöjligheter i framtiden.
– Jag tror inte det är områdena som spelar så stor roll, snarare är det så att problemen flyttas runt beroende på var individen bor när det till exempel handlar om droger. Men jag vill credda det lokala föreningslivet som haft en lugnande effekt i vårt område. 2015 var jag ordförande i kultur- och fritidsnämnden, då var problemen akuta, men Assyriska och Dolphins har tagit ett stort ansvar för att ungdomar ska ha en meningsfull fritid, säger Olle.
Men både han och Eva efterlyser fler öppna verksamheter.
– Mirum är faktiskt en mötesplats med biblioteket. Och fritidsgården, men museerna i stan skulle kunna ha filialer i bland annat Hageby. Människor här behöver också kultur i sin närhet, säger Eva.