Lite fantasi får det vara. Någon station fanns det nog inte i Grytgöl.
Wolfgang Schreyer förställer rösten och får den att låta som en högtalarröst, kallt mekanisk.
De sista tågen från Grytgöl till Ljusfallshammar försvann på 1950-talet och från Grytgöl var det aldrig någon persontrafik.
– Inte mer än att arbetarna vid bruken kunde åka med på godsvagnarna första och sista turen för dagen, säger Wolfgang.
Sedan fyra år rullar tågen på nytt i Grytgöl, om än i mindre skala hemma i Wolfgang Schreyers trädgård.
En fantastisk anläggning på cirka 25 meter med broar och genom trädgårdens grönska. Och på sista godsvagnen sitter ett par små figurer, säkert arbetare vid Grytgöls bruk. Loket är Märklin och spårvidden 45 mm mot 16 för vanliga modelljärnvägar.
Det är en barndomsdröm Wolfgang förverkligat sedan han kom till Grytgöl för sex år sedan.
– Jag växte upp i en liten by utanför München. Pappa tog tåget till jobbet i München, draget av ett ånglok.
Så tåg fanns med redan från födseln för Wolfgang. När hans mor sedan tog honom med till en järnvägsstation och han storögt tittade upp mot det jättelika ångloket var han såld. Drömmen om en egen modelljärnväg satt som ett virus i honom.
– Men vi flyttade runt i hela Europa och det fanns inte en chans att skaffa en modelljärnväg.
Inte förrän vid flytten till Grytgöl för sex år sedan. Nu finns en imponerande modellbana i källaren, där det ryker och låter om ångloken, det lyser och blinkar. Det hörs röster (på tyska än så länge).
Men det är inte den det ska handla om.
Det kommer ofta barn till Wolfgang. Det finns en del av järnvägen de kan leka med och flytta runt figurer. En godsvagn är lastad med godis.
Hela anläggningen klarar alla årstider, men än så länge har Wolfgang bara haft den igång sommartid.
En spårvagn, rätt lika de äldsta i Norrköping, kommer rullande. På en bänk sitter Wolfgang och väntar.
Wolfgang Schreyer har också intresserat sig för Finspångs järnvägshistoria och tycker att kommunen kunde göra mer för att informera invånare och turister. Med enkla skyltar till exempel.
– När jag kom hit hittade jag den gamla banvallen mellan Grytgöl och Ljusfallshammar.
Det är snart 150 år sedan järnvägen Finspång-Pålsboda startade och den lades ner som en av de sista 1988.
Finspångs järnvägshistoria är väl dokumenterad, det finns både text och ett rikt bildmaterial. Mycket finns utlagt på internet.
– När kommunen ville ha in synpunkter på utvecklingsplanen skrev jag om det här, säger Wolfgang.
– Finspångs järnvägshistoria skiljer ut orten från andra i Sverige, anser han.
Tåget i Grytgöl passerar genom grönskan och över en bro.
Barnen är viktiga för Wolfgang.
– Jag vill sprida "viruset" vidare, att fler blir intresserade. Men det är omodernt att pyssla med modelljärnvägar nu, konstaterar han.
Det är en hobby där man kan lära mycket, allt från elektronik och teknik till att bygga landskap och skapa tidtabeller. Numera kommer även nutidens stora intresse, datorn, in i bilden. Wolfgang håller på ett digitalisera anläggningen i källaren.
Men det är inte bara tåg som rullar i trädgården. Wolfgang låter ångloket parkera vid Grytgöls station och lämnar öppet för en spårvagn, väldigt lik de äldsta i Norrköping. Vid en hållplats sitter han själv och väntar.
I anslutning till järnvägsanläggningen finns också en linbana.
– Jag såg de här vagnarna i en leksaksbutik som barn och hittade dem på ett loppis i Tyskland. Det är den första linbanan i Grytgöl, säger Wolfgang glatt.
Kunnandet för att skapa allt detta kommer från böcker och facktidningar (han visar travarna nere i källaren). Till vardags arbetar han vid Siemens.
– Men om drygt tre år går jag i pension.
Precis utanför huset ligger modelljärnvägen i ett hörn av trädgården.