Frivilliga i busken
Fem hemvärnsungdomar går i skogen i Grytgöl. De vet att någon ligger skadad i terrängen. De vet inte vem det är, eller hur pass skadad personen är. Efter en stund sökande påträffar de Anna. Hon har brutit benet och har riktigt ont.
uDet finns fem kamouflagemålade och en icke målad i busken. Christoffer Lewin slapp den svårborttagliga makeupen eftersom han skulle tillbaka till uppdraget som lägerledare efter övningen.
Foto: Lillemor Molin
I dagsläget har de ett tiotal aktiva. Oftast håller de till i Grytgöl eller på Bergska skolan. Helikopterflottiljen på Malmen i Linköping används också. Anna Niklasson har varit med i två år nu.- Jag fick lov av mina föräldrar att börja hösten jag fyllde 15 år. Det här är ett bra sätt att träffa nya vänner och få intressanta upplevelser, säger hon.Normalt börjar man sin utbildning när man fyllt 15. I Finspång får man i undantagsfall göra som Anna och börja lite tidigare.- Det som skiljer åt är att man inte få påbörja några övningar med vapen innan man faktiskt fyllt 15. Sen måste man ha sina föräldrars tillstånd och se till att man har en egen försäkring som täcker eventuell skada, förklarar Martin Törnqvist.Christoffer Lewin är gruppchef för övningen idag. Han fick, som många andra, ett brev hemskickat med lite information.Få fullföljer
- Vi var nog sju stycken som började. Jag är den enda som stannade kvar, säger han.Att få söker sig till hemvärnsungdom och att ännu färre stannar kvar är något organisationen tycker är tråkigt.- Vi försöker rekrytera så många som möjligt. Det som saknas är, som vanligt, tjejer och unga med olika etniska ursprung. Ser man på ett längre perspektiv kan just det etniska ursprunget ge fördelar inom Hemvärnet, säger Martin Törnqvist.Han tänker främst på de utlandsuppdrag som genomförs där språk är en viktig del att ha med sig.Många fördomar
Anna Niklasson och Christoffer Lewin har under sin tid fått ta del av många intressanta övningar. Båda tror att unga har förutfattade meningar om vad verksamheten går ut på.- En del tror det är någon form av Skogsmulle. Eller att det är högre krav än det är. Men visst finns det regler att följa, säger Anna Niklasson.Hon upplever själv att hon blivit både psykisk och fysiskt starkare genom sitt engagemang i Hemvärnet.- Det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer från. Här är du en av oss, säger Anna Niklasson.- Att alla är jämnlika tycker jag är viktigt. Sen får man chansen att pröva sina gränser och lära sig arbeta i grupp, säger Christoffer Lewin.Död mans hand
Året om genomförs olika utbildningar för ungdomarna. En del övningar är svårare än andra.- Jag blev lite förvånad när vi skulle sova i tält mitt i vintern. Det var 25 minusgrader. Men det gick det med, säger Christoffer Lewin.- Det som varit bland det roligaste är när man hamnar i en grupp man gärna vill vara i. Jag minns när jag hamnade i vapengruppen. Då blev jag först jätteglad men sen lite nervös och tänkte på om jag skulle klara det hela, tillägger Anna Niklasson.Förutom konsten att lära sig ta order, är maten en del man behöver lära sig äta.- Död mans hand är verkligen ingen höjdare. Jag brukar ha med egna kryddor. Med vitlökssalt går det mesta ner. Är man hungrig äter man helt enkelt det man får, säger Christoffer Lewin.Maträtten Christoffer beskriver ska vara prinskorvar i vita bönor och tomatsås. När burken öppnas ser det ut som fingrar som sticker upp ur såsen.Bra start för försvaret
Efter avskaffandet av allmän värnplikt finns en del att vinna genom Hemvärnsungdom.- Ungdomar som går utbildning hos oss ligger lite i framkant när de börjar, säger Martin Törnqvist.Christoffer Lewin som gjort fem år som hemvärnsungdom har funderat på värnplikten men inte bestämt sig än. Däremot är Anna Niklasson säker på att hon vill göra den.- Jag tror det är bra med frivillighet. Förr verkade det som att de som ville göra inte fick och tvärtom. Nu kommer verkligen de som vill göra den in, säger hon.Att sedan gå vidare och arbeta som yrkesmilitär ställer hon sig mer tvekande till.- Visst har jag funderat på det. Men vi får se om det blir så, säger hon.