Eddie och Mathilda med Meya och Batu. Mamma Mada är på väg bort från uppmärksamheten.
– Djurintresset har funnits sedan jag var liten som en chipspåse. Jag var sex år när jag fick min första orm. Efter det blev det kaniner, chinchiller och andra gnagare, berättar Eddie och fortsätter:
– Vi var på ett zooexpo i Norrköping, där vi egentligen skulle titta på ormar, men där fanns också kameler. Jag var sex år då och tänkte att en dag ska jag ha kameler. Det har varit en dröm för mig sedan barnsben.
Just kamelintresset har vi skrivit om flera gånger. Nu tänkte vi fokusera på familjens enorma djurintresse, men det är förstås svårt att undvika den växande kamelskaran.
– Nu har vi fyra kameler och vi tror att en till är på väg. Tanken är att Mada ska föla till våren, avslöjar Mathilda.
Eddie har nyligen varit i Saudiarabien på en internationell kamelkonferens.
– Målsättningen är att få med kamelracing som en olympisk gren. För att det ska fungera måste det vara en jämställd sport. Nu arrangeras det kamelrace i Saudiarabien bara för kvinnor. Det är bra att sporten kan öka jämställdheten i länder som Saudiarabien, säger han.
Meya verkar vara den mest sociala kamelen på gården.
Kamelerna i Grytgöl ser inte ut att ha några problem med snön och den relativa kylan.
– Nej, de lägger på sig cirka 25 kilo päls på vintern, så det är ingen fara. I maj, juni lossnar vinterpälsen, förklarar Mathilda.
Det är nästan svårt att greppa hur många djur det finns hemma hos Eddie och Mathilda. Det börjar när hunden Bindi ivrigt kommer och vill hälsa, en katt smiter förbi och i vardagsrummet hittar vi ett akvarium.
Eddie med sin tigerpytonorm.
En av ormarna i det speciella ormrummet hemma hos Eddie och Mathilda.
– Vi går ner i källaren till ormrummet, säger Eddie.
Där finns det flera terrarium med olika sorters ormar och en snappsköldpadda. Den indiska kobran blir något överraskad av vår ankomst och bröstar upp sig rejält några sekunder innan den gömmer sig på ett mer tryggt ställe och syns inte till mer under vårt besök.
– Skulle man bli biten av kobran är det bra att komma till sjukhus inom en timme, annars kan det sluta illa. Jag gör rent med speciella verktyg när jag hanterar giftormar, berättar Eddie.
Puffader och den väldiga tigerpytormen är andra reptiler som Eddie har i sitt speciella ormrum.
Just snappsköldpaddan är inte riktigt som vanliga sköldpaddor.
– Nej, den arten är mycket aggressiv med vassa klor och kraftfulla käkar som är starka nog att krossa tjocka grenar. I värsta fall kan snappsköldpaddan bita av fingrar och tår på människor, säger Eddie.
Nanduerna som härstammar från Sydamerika har ingenting emot snön i Grytgöl.
En av de fyra nanduerna som finns hemma hos Eddie och Mathilda i Grytgöl.
Vi lämnar ormrummet och beger oss ut bland övriga djur.
– Det som är bra är att markägaren utanför vår tomtgräns är tillmötesgående och vi får använda delar av hans mark, säger Eddie.
De första djuren vi träffar utomhus är fyra nanduer som spatserar omkring i skogen. Det känns lite som Jurassic Park. Som tur är verkar nanduerna mer skygga och ofarliga.
– De är besläktade med strutsar, men är en egen art. Nanduerna kommer från Sydamerika. De kan sparka, men är i regel snälla. Det är hanarna som ruvar äggen, så de kan vara lite tjuriga när de håller på med det. Men visst är det dinosauriekänsla på nanduerna, säger Eddie och kastar till de långbenta djuren några äpplen.
Påfåglar finns också i det djurintresserade parets ägo.
Alla möjliga höns och någon tupp.
Andra djur vi möter hos Eddie och Mathilda är påfåglar, afrikanska hjälmpärlhöns, vanliga höns och några tuppar. Plus två ståtliga nordsvenskar, eller arbetshästar om man så vill.
– Hästar är mitt stora intresse från början. Men kamelen Omar som funnits hos oss i elva år är nog favoriten. Ibland tar jag med Omar ut och rider på honom. Det är lite skumpigare och högre att rida på en kamel jämfört med en häst. Men å andra sidan har jag ryggstöd och en puckel att hålla mig i, säger Mathilda och skrattar.
Ståtliga Omar med den stora vinterpälsen som skyddar mot kyla. Ibland tar Mathilda med Omar på en ridtur.
Frågan känns nästan dum att ställa, men ändå...kommer ni att ha andra djurarter på gården i framtiden?
– Det handlar om livskvalité. Så länge vi mår bra och djuren mår bra, så är det högst troligt, säger Eddie.
– En dromedar vore kul och får, men får behöver vi andra beten till, säger Mathilda.
Paret har också två arbetshästar att ta hand om.
Är det inte dyrt med så många djur?
– Jovisst kostar det en del, vi får vara glada att vi har jobb. Vi prioriterar djuren och familjen i stället för att köpa till exempel golfutrustning. Det är en livsstil, vi lägger minst tre timmar om dagen bara på det viktigaste som att göra rent och ge mat. På vintern får vi bära vatten, säger Mathilda.
Vad är det bästa med att ha så många djur som ni har?
– Vi får så mycket, både i själen och hjärtat. Det är kärlek hela tiden, sammanfattar Mathilda med ett leende.